https://www.youtube.com/watch?v=OL6-x0modwY
För att hantera problemet med det logiska felslutet som är inbyggt i metoden så kan man gå tillväga på olika sätt. Själv ser jag i mångt och mycket själva den hypotetisk-deduktiva metoden som ett sätt att systematiskt strukturera en undersökning av verkligheten så att man lär sig identifiera nyckelpunkter om vilka man ska söka information. Samt att man lär sig att dela in verkligheten i lagom stora epistemologiska tuggor som faktiskt kan sväljas, dvs formuleras så att de kan användas för att bekräfta eller falsifiera vissa utsagor istället för att bara lämna oss med en massa obesvarade ”kanske”. Tvärtemot den gamla slagdängan så bör man vara mycket gladare om verkligheten säger ”nej” istället för ”kanske, kanske, kanske”. Då kan man överge en ofruktbar hypotes och gå vidare till något annat. Ibland kan en falsifiering helt enkelt göra att man hittar ett alternativt sätt att se på saken som inte ens fanns med i den ursprungliga bedömningen.
Denna beskrivning kan lämpligen kompletteras med följande Wikipedia-artikel:
Samt en fördjupning om det kraftfulla analysverktyg som är centralt för all vetenskaplig verksamhet, och utgörs av den hypotetisk-deduktiva metoden:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Hypotetisk-deduktiv_metod
Här är den grundläggande principen bakom vetenskaplig hypotestestning enligt den hypotetiskt-deduktiva metoden. Alltså att man jämför härledda förutsägelser mot observationer för att testa om den underliggande hypotesen verkar vara korrekt eller ej. Notera dock att dessa förutsägelser eller ”förväntningar” inte handlar om personligt tyckande. Här ska man ha betydligt mer på fötterna än så för att kunna uttala sig. Det ska i princip handla om en tvingande förutsägelse härledd ur väl etablerade principer (se begreppet ”deduktiv”) för att det ska ha något värde.
Man ska också vara mycket medveten om att hela grunden för den hypotetisk-deduktiva metoden egentligen utgörs av ett logiskt felslut. Om man ska vara helt stringent kan man aldrig ta en observation som överensstämmer med förväntade värden som grund för att bekräfta sin underliggande hypotes. Se mitt exempel här. Det kan alltid finnas någon annan tänkbar förklaring till de observerade resultaten än den underliggande hypotesen vi har valt att testa. Dessutom finns det mer djupgående logiska och filosofiska invändningar som jag knappt förstår själv, men det jag tar upp här räcker gott. Och detta är en invändning som man ska ta på mycket stort allvar. Jag kommer att ta upp exempel på hur mycket allmänt hållna iakttagelser används som grund för att acceptera utsagor som är mycket vaga och obestämda med avseende på förväntade observationer (mer om detta nedan, så småningom).
Se ovanstående grafik. Grafiken representerar tre olika sätt att hantera problemet med att det är svårt att veta vad ett positivt utfall av ett hypotestest egentligen betyder. Och av dessa så gillar jag verkligen det tredje, då det innebär att man verkligen fokuserar på att hitta de punkter där olika hypoteser faktiskt skiljer sig åt. Man måste vara noga med vilken slags hypotes man faktiskt testar med sina förutsägelser. Många hypoteser har i mångt och mycket väldigt likartade förutsägelser, om man inte går djupare och letar efter faktiska skillnader. Och dessa förutsägelser utgör då snarare brus än information, och en falsk testvariabel. Det är en typisk strategi i pseudovetenskapliga sammanhang att försöka lägga beslag på detta brus i debatten genom väldigt vaga förutsägelser och formulera det som om detta utgör något som hör hemma hos någons favorithypotes, när det i själva verket är förenligt med två eller fler hypoteser. Så se upp med det.
Inom vetenskapen så begränsas möjligheten att testa hypoteser mot varandra av två saker: 1) Om hypoteserna ger alltför lika förutsägelser, så att det kan vara svårt att formulera ett stringent testvillkor, samt 2) Om det inte finns tillgängliga data för att kunna testa förutsägselser. Om vi har tydligt skilda förutsägelser med ett stort datamaterial att testa dessa mot, finns det å andra sidan inte något större utrymme för skilda tolkningar om inte resultaten är mycket tvetydiga.
