Fossilsortering enligt ungjordskreationistisk respektive sekventiell modell

Sorteringen av olika fossiler i de sedimentära bergarterna är väl karaktäriserad i stora drag, och kan användas för att testa rimligheten i olika föreställningar om hur sedimenten har deponerats. Mycket av inspirationen och materialet i det här blogginlägget har hämtats från geologen Glenn Mortons arkiverade sidor, vilka är väl värda en genomläsning.

Enligt en biblisk, bokstavstrogen skapelseberättelse (ett av många tänkbara alternativ för hur jorden och livet blev till) så har alla organismer skapats redan under den första skapelseveckan. Enligt den ungjordskreationistiska standardtolkningen skedde detta för ca 6000 år sedan. Det innebär att alla olika slag av skapade organismer (arter, släkten, "baramin") som finns idag har hängt med ända sedan skapelsen (se figur). En del skapade slag har uppenbarligen fallit ifrån med tiden (dinosaurier, till exempel, men vem vet...), men inga nya grupper har tillkommit sedan skapelseveckan. Det innebär att representanter för nutida skapade slag bör ha förekommit under alla delar av syndaflodens skeenden, och alltså bör kunna hittas lite varstans bland sedimenten, oberoende av hur man antar att syndafloden har skett och vad som har orsakat sedimentens tydliga stratifiering. Enligt den ungjordskreationistiska standardmodellen har merparten av jordens sedimentära bergarter deponerats för ca 4500 år sedan under den korta syndafloden som varade mindre än ett år. Meningarna går isär om vad stratifieringen representerar; kombinationer av olika hypoteser inkluderar att den utgör ett kronologiskt skeende under syndaflodens olika faser, altitudskillnader, olika ekotyper, samt vattnets sorterande inverkan. Även om sannolikheten förvisso är låg att individer har fossiliserats så borde man enligt den bibliska skapelsemodellen ha en rimlig chans att hitta representanter för dagens skapade slag oberoende av på vilken nivå av sedimentkolumnen man söker.

 

Som alternativ till den bibliska skapelsemodellen så kan vi ställa en sekventiell modell, som kan innefatta exempelvis evolution eller någon form av fortgående skapelseprocess under hela jordens historia. Enligt en sådan modell har det skett en gradvis förändring av jordens flora och fauna över (ganska lång) tid. Varje enskild art har en relativt begränsad utbredning i tiden. Enligt den sekventiella modellen återspeglar olika sedimentlager som befinner sig ovanpå varandra något slags utdragen kronologisk process, och den huvudsakliga ordning som fossilerna befinner sig i återspeglar ungefär deras inbördes ordning i tiden, även om den verkliga övre och nedre gränsen för varje art kanske aldrig kan fastställas på grund av en ofullständig representation i fossilkedjan.

 

När vi studerar verkliga data rörande hur fossilen är fördelade i sedimenten så stödjer dessa observationer otvivelaktigt en sekventiell modell. Sannolikheten för att hitta en art/släkte som lever idag i fossilkedjan sjunker gradvis ju längre ned i sedimentlagren man kommer, oberoende av vilken organismgrupp man studerar. Omvänt gäller också att ju längre ned i fossilkedjan man återfinner en organism, desto lägre är chansen att samma organism ska återfinnas på jorden idag. Den övergripande likheten mellan ansamlingar av organismer som man finner i sedimenten och dagens organismer avtar alltså drastiskt när man studerar sedimentlager på allt lägre nivåer.

Översikt (tematiskt hämtad från Glenn Mortons "Where were the animals at the beginning of the global flood?") som visar vad man kan förvänta sig att hitta i fossillagren givet olika modeller över jordens historia.
Enligt ungjordskreationistisk modell så finns det en obruten kontinuitet från skapelseveckan till och med nutid för alla skapade slag som återfinns idag. De blå utvecklingslinjerna i den vänstra figuren är tillåtna, men inte de röda. Ungjordskreationister anser att anser att merparten av sedimentlagren härstammar från en mycket kortvarig syndaflod, markerad i figuren. Man bör alltså kunna anta att organismer som fortfarande existerar i genomsnitt bör kunna återfinnas var som helst i sedimentlagren. Det finns knappast någon anledning att på förhand anta att de som grupp skulle hittas på någon speciell position.
Enligt en sekventiell modell avbildad i mellersta figuren (exempelvis evolution eller en serie fortlöpande skapelseakter), då arter och andra organismgrupper har tillkommit under lång tid, så har alla organismgrupper en begränsad utbredning i tid under jordens historia.  På basis av denna modell borde varje typ av organism ha en begränsad förekomst både uppåt och nedåt i sedimenten.
Faktiska observationer av mönstren av fossiler i sedimenten stödjer otvivelaktigt en sekventiell modell. Varje organismgrupp på lägre taxonomiska nivåer (art, släkte, familj - vilket skulle kunna motsvara "baramin") hittas inom mycket begränsade delar av sedimentkolumnen. Organismer av samma art och släkte som vi återfinner idag hittar vi mestadels i de övre lagren, med en gradvis sjunkande sannolikhet ju längre ned man söker.

Glenn Morton ger flera konkreta exempel på dessa mönster i fossilsorteringen i sin post "Where were the animals at the beginning of the global flood", med ungefär samma innehåll utan grafik men med referenser i "Fish cause problems for the global flood".

 

Morton visar fördelningen av alla bekrivna släkten (genus) av fiskar i olika geologiska epoker (data har säkert några år på nacken, så visa siffror kan ha ändrats men mönstret består). Först och främst konstaterar Morton att mycket få organismer någonsin fossiliseras över huvud taget; av 3245 nu levande släkten av fiskar är det bara 408 (ca 12-13%) som återfunnits som fossil från den närmaste geologiska perioden före nutid.

 

Mortons data visar tydligt hur chansen att hitta nu levande släkten av fiskar sjunker drastiskt ju längre ner man rör sig i de geologiska lagren. Före Jura återfinns inga nu levande släkten. Notera att det råder inte direkt någon brist på olika identifierade släkten i fossillagren; från Devon (ofta kallad fiskarnas tidsålder) finns 524 släkten beskrivna - inga av dessa har återfunnits idag. Alla nu levande fisksläkten (eller vad det nu skulle bli omräknat i baramin) bör ha simmat runt i de devoniska oceanerna, men var finns de i så fall bland fossilerna?

Tidsålder	Fisksläkten	Nu levande	Försvunna
Nutid	3245	3245	0
Pleistocene	422	408	14
Pliocene	416	372	44
Miocene	496	320	176
Oligocene	321	207	114
Eocene	398	157	241
Paleocene	124	53	71
Cretaceous	340	38	302
Jurassic	146	5	141
Triassic	175	0	175
Permian	86	0	86
Pennsylvanian	106	0	106
Mississippian	163	0	163
Devonian	524	0	524
Silurian	57	0	57
Ordovician	5	0	5
Cambrian	1	0	1

 

Morton har också besvärat sig med att plotta hur varje släkte förekommer i enskilda geologiska lager, vilket tydligt visar vilken begränsad utbredning i lagerföljden de flesta släkten har. Notera också återigen att chansen för varje släkte att återfinnas i dagens hav är direkt beroende av vilken nivå i den sedimentära kolumnen som arten har återfunnits i - vilket är absurt om man antar att sedimentlagerföljden inte har någon som helst koppling till kronologisk tidsföljd (bortom det enda år som syndafloden ska ha pågått). Notera att såvitt vi vet ska inga fiskar ha förts med Noas ark, och deras eventuella överlevnad fram till dags dato är helt beroende av andra faktorer.

Den outtröttlige Glenn Morton nöjer sig inte heller med fiskar, utan visar att exakt samma mönster återfinns bland däggdjuren, av vilka alla skapade slag ska ha haft representanter på Noas ark. Mönstret ser exakt likadant ut bland däggdjuren, fast komprimerat till färre lager, eftersom inga däggdjur alls har återfunnits längre ned än Triassiska lager.

 

 

Morton uppger följande data för antalet släkten och arter av däggdjur funna i olika lager. Notera återigen att det råder verkligen ingen brist på beskrivna däggdjur i fossillagren - det är bara det att det stora flertalet är av helt andra släkten och arter än idag och vice versa.

Tidsålder	Släkten	Nu levande	Försvunna	Arter	Nu Levande	Försvunna
Nutid	Ej uppgivet	Ej uppgivet	Ej uppgivet	4631	4631	0
Pleistocene	830	417	413	786	282	504
Pliocene	762	133	629	1119	67	1052
Miocene	749	57	692	2988	2	2986
Oligocene	494	11	483	1282	0	1282
Eocene	569	3	566	1819	0	1819
Paleocene	213	0	213	604	0	604
Cretaceous	36	0	36	?
Jurassic	43	0	43	?
Triassic	4	0	4	?

 

Morton har även här gjort en grafisk illustration över hur olika arter av däggdjur förekommer i olika lager. En majoritet av beskrivna arter har bara hittats i ett enda lager, vilket tyder på att hela däggdjursfaunan förändras betydligt mellan olika lager.

 

Sammanfattningsvis kan man lugnt säga att fossilmönstren i sedimentlagren utgör överväldigande evidens för en sekventiell modell för jordens historia. Återigen: den största prediktorn för huruvida en art eller släkte ska återfinnas levande i nutid är dess placering i olika sedimentlager som den kreationistiska modellen hävdar är helt orelaterad till tidsålder (förutom de skeenden som har pågått under själva syndafloden).

 

 

Inom parentes kan man också tillägga att mönstren för många ryggradslösa djur, inklusive trilobiter och diverse skalbärande djur, är ännu tydligare. 

 

Samma sak gäller för de mikroskopiska alger och andra planktoniska organismer som förekommer i fossilkedjan när det gäller hur enskilda arter eller släkten är representerade i olika lager, vilket är extremt väl studerat av petroleumgeologer. Och detta gäller alltså organismer som till större delen är fritt flytande plankton, och alltså borde ha varit extremt benägna att blandas om varandra i en global syndaflod.

 

Tillsammans med de fossila evidensen finns det fossila kemiska signaturer som stämmer mycket väl överens med fördelningen av fossiler.

 

Dessa fördelningar kan vi dock titta närmare på någon annan gång.

 

 

 

 

Stromatoliter från miljarder år gamla, grunda hav

Stromatoliter är strukturer uppbyggda av laminära ansamlingar av sediment och kalk som samlas i biofilm av mikrorganismer (bakterier, cyanobakterier och alger) som växer i grunda vatten. Se också här.




Nutida stromatoliter i Shark Bay, Australien. Foto av Paul Harrison delat under GFDL.

http://en.wikipedia.org/wiki/File:Stromatolites_in_Sharkbay.jpg 

Det finns många exempel på liknande stromatoliter i fossila avlagringar, från mycket tidiga fynd som är flera miljarder år gamla ända fram till nutida sediment. Många publikationer presenterar starka evidens för att stromatoliter som är ända upp till 3,5 miljarder år gamla är en produkt av biotisk aktivitet. Detta visar att långt ner i de sedimentära avlagringarna finns resterna av grunda havsvikar.

Se till exempel Allwood et al. (2009): Controls on development  and diversity of early Archean stromatolites. PNAS 106: 9548-9555.

Figur från Allwood et al (2009) som beskriver den geologiska kontexten för stromatoliter som beskrivs i artikeln, och demonstrerar att stromatoliter som har bildats i grunda vatten av biologisk aktivitet skiljer sig från sedimentbäddar på djupare vatten.

Det finns fortfarande spår av biologisk aktivitet i form av organiskt material, specifika typer av kalksten och andra strukturer som visar på ett biologiskt ursprung hos dessa strukturer.

Kombination av två figurer från Allwood et al. (2009) som visar stromatoliternas lager i genomskärning och mikrostrukturer som visar att dessa är ett resultat av biologisk aktivitet.

Studier från miljarder år gamla stromatoliter visar också att dessa växte i en syrefri atmosfär:
Bontognali et al. (2012): Sulfur isotopes of organic matter preserved in 3.45-billion-year-old stromatolites reveal microbial metabolism. PNAS 109: 15146-15151. (Tack, Sake!-se kommentarer nedan).

Inom vetenskapen är det knappast kontroversiellt att jordens tidiga atmosfär var syrefri, och sedan gradvis syresattes genom fotosyntetisk aktivitet. Det ingår emellertid i den ungjordskreationistiska strategin att felaktigt representera bevisläget för detta (se här och här), vilket ju vän av ordning måste invända mot.



 

Evolutionen en myt? Skulle inte tro det...

Erik Scherman har publicerat ett blogginlägg om mytbildningen kring evolutionen som är så fullt med argumentationsfel, felaktigheter och rena oväsentligheter, att jag bara måste reagera. 

 

http://genesis.nu/evolution-ar-en-myt

Erik, som vanligt drar du dig för att blanda in skavande fakta i diskussionen. På typiskt kreationistmanér placerar du dig istället i ett tryggt dunbolster av personliga åsikter, baserade i huvudsak på ad hominem- och genetisk argumentation. Det är ju bekvämare att försöka avfärda den andra sidan som drivna av ideologi och ateistisk epikurism än att behöva ta ställning till ett faktaunderlag som är knepigt för din livsåskådning.

Som Anders Hesselbom redan har påpekat så var de observationer som man hade att ta ställning till på Darwins tid mer än tillräckliga för att sopa bort biblisk ungjordskreationism som ett trovärdigt alternativ. I den här sammanställningen av hur bevisföringen för evolutionen kan se ut så kommer evidensmaterialet på Darwins tid redan på den mest grundläggande nivån i konflikt med en biblisk historieskrivning med samtidig skapelse av alla organismgrupper och ett massdöende med en stor syndaflod:

http://mattiaswebarchive.blogspot.se/2014/01/ar-evolutionsteorin-bevisad.html

 Det Darwin presenterade var en teori som förklarade etablerade fördelningar i fossilkedjan, vars grundläggande mönster har stått sig och nu framträder med ännu större tydlighet ju fler observationer vi har tillgång till. Jag vet inte om du har återgett Wrights ståndpunkt korrekt, men det verkar som om han också agerar som en ideolog ute på mycket hal is, snarare än en akademiker med integritet som behärskar det ämne han uttalar sig om. Visst var det mer än finkar som övertygade Darwins samtida om evolutionens realitet, men det fanns tillräckligt med andra slags evidens för att övertyga vetenskapssamhället på rationella grunder utan att man behöver dra in suspekta ideologiska drivkrafter som förklaring. Inte för att det spelar någon roll heller, utom för den som är hypnotiserad av sina egna genetiska felslut. Det är oväsentligt varför Darwin och hans samtid accepterade evolution; om det så var orsakat av hallucinationer efter utsvävningar i dionysiska mysteriekulter. Det viktiga för oss att ta ställning till här och nu är, som alltid, vilka evidens som stödjer respektive falsifierar olika alternativa förklaringsmodeller.
 

Numera kan vi alltså addera ytterligare nivåer av evidens som man inte ens kunde drömma om på Darwins tid, i form av radiometrisk datering, sediment- och isborrkärnor som bekräftar de evolutionära tidsåldrarna med stor precision, och genetiska data som bekräftar alla kända organismers gemensamma härstamning. Själva den darwinistiska förklaringsmekanismen är bara toppen på det isberg som utgörs av alla de kongruenta, oberoende evidens som visar att jorden har härbärgerat en följd av olika organismsamhällen under lång tid som ett resultat av evolution från gemensamt ursprung.
 

Det är verkligen ironiskt att du försöker raljera över att evidensen för evolution alltid tycks finnas någon annanstans än här och nu, när det som vi kan observera just här och nu stämmer ganska väl med vad man kan förvänta sig genom en försiktig extrapolering från de data vi har från genetik, paleontologi och geologi. Titta närmare på vilka rövarhistorier du själv måste svälja för att få observationer att gå ihop med din världsbild. Du har inga problem med att så fort du vänder ryggen till så är det fritt fram för naturkonstanter att variera precis hur som helst; ljusets hastighet och radioaktivt sönderfall är miljoner gånger snabbare än idag, en världsvid syndaflod begraver under mindre än ett år organismer motsvarande tusentals gånger den mängd som finns i biosfären idag och sorterar upp dem i snygg systematisk ordning helt tvärtemot alla hydrodynamiska lagar, kontinenter tuffar på som atlantångare över jordytan, berg skjuter upp som svampar ur jorden, arter splittras i nya arter praktiskt taget dagligen, kalkbärande plankton avsätter kilometertjocka kalklager på dagar eller veckor, miljontals lager varviga sediment bildas också under samma tidsrymd, årstidsvariationer avsätter hundratusentals lager på inlandsisen, korallrev växer hundratals gånger snabbare än idag, istider kommer och går på en eller två människogenerationer komplett med miljontals mammutar som poppar upp på tundran ur ingenstans, och allt detta sker under ett ständigt bombardemang av asteroider, vulkaner, lavamassor och asklager som bör ha utrotat allt liv på jorden flera gånger om – fast inte just nu då, när vi kan observera saker och ting ske i snigelfart i realtid. Vilken enorm kontrast mellan det vi kan se idag, och den actionfyllda värld som verkar ha varit standard under de få årtusenden som rådde dessförinnan.
 

Nej, det är kanske dags att ta en närmare titt på hur verkligheten stämmer överens med din ungjordskreationistiska presupposition.

Då skulle jag för det första vilja be dig att bekräfta att du har läst och tagit till dig informationen i följande två bloggposter:

http://mattiaswebarchive.blogspot.se/2013/08/nagra-varianter-for-hur-livet-universum.html
http://mattiaswebarchive.blogspot.se/2014/01/ar-evolutionsteorin-bevisad.html

 Sedan, som en inledning för att diskutera varför biblisk ungjordskreationism falsifieras redan genom jämförelser på den första av nivåerna i pyramiden, vill jag be dig att berätta var vi kan hitta information om:

1) Hur vi kan avgränsa syndaflodssediment från övriga geologiska avlagringar.

2) I vilka olika ”huvudtyper” eller ”baramin” man kan dela in nutida och fossila organismer.

[Uppdatering:] Jag har tagit upp många slags evidens för evolution och mot ungjordskreationism i denna kontext här på bloggen. Erik har naturligtvis inte gjort några forsök att på allvar bemöta dessa argument, vare sig här, på sin egen blogg, eller i Twitterkonversationer.
Fossilsortering enligt ungjordskreationistisk respektive sekventiell modell
Radiometriska förväntningar




 

Skapelsekonferens i Kalmar 2-4 maj!

Det kommer att hållas en biblisk skapelsekonferens i Kalmar 2-4 maj, arrangerad av den lokala adventskyrkan. Jag har anmält mig till konferensen och också erbjudit mig att hålla ett föredrag eller seminarium (se nedan). Tyvärr var schemat redan spikat, men adventskyrkan eller vem som än anordnar en skapelsekonferens i framtiden kan betrakta det här som ett stående erbjudande.

"Jag har just noterat att det kommer att hållas en skapelsekonferens i Kalmar 2-4 Maj 2014:
Skapelsetro och utvecklingslära: ”I begynnelsen skapade Gud – eller evolverade han?”

 https://www.facebook.com/events/262423103918030

Jag skulle vilja anmäla mig till konferensen som besökare, och skulle också vilja erbjuda mina tjänster för att hålla en föreläsning och/eller diskussionsseminarium inom konferensens ramar. Föreslaget tema:

”Olika vetenskapliga skapelse- och evolutionsmodeller: vad kännetecknar dem och vad skiljer dem åt?”
Syftet med ett sådant seminarium vore att diskutera den stora diversiteten bland tänkbara modeller för universums och livets uppkomst som faktiskt omfattas av vetenskapsmän och tänkare från olika trosinriktningar (här i huvudsak begränsat till den västerländska/judeo-kristna kultursfären).

Tanken är att göra en systematisk genomgång av flera olika huvudalternativ för skapelse respektive naturalistisk evolution. Jag skulle också presentera en epistemologisk analys av de olika slags evidens som man skulle behöva ha till hands när man försöker bedöma rimligheten hos olika modeller för skapelse och evolution ur ett strikt vetenskapligt perspektiv. Vilka är möjligheterna och begränsningarna hos olika slags evidens när det gäller att rekonstruera ett historiskt skeende? Vilka extrapoleringar är möjliga från vetenskapliga experiment och observationer som vi kan göra idag? Finns det något sätt att tränga igenom de förutfattade meningar och antaganden som präglar forskningen inom olika paradigm?

 Detta borde vara ett tema som passar utmärkt inom det större ramverk som skapelsekonferensen utgör. Jag torde vara väl kvalificerad för en sådan insats, då jag har en gedigen vetenskaplig bakgrund på docentnivå inom ekologiska och evolutionära frågeställningar. Min praktiska forskargärning är mycket bred och omfattar ekologiska, evolutionära, biosystematiska och molekylärbiologiska studier, och jag har stor erfarenhet av praktisk pedagogik och undervisning inom ekologi och evolution på universitetsnivå. Jag har ett brett intresse av hur epistemologiska frågeställningar kan omsättas i praktiken, och har ägnat omfattande informella studier åt skapelse-evolutionsfrågor som tänkbara modeller för just gränsområdet mellan vetenskapsteori och praktiska tillämpningar av den vetenskapliga metoden.

Vänliga Hälsningar Mattias Larsson"