Mats
Molén Bra jobbat Mattias! Det ser seriöst ut!
Innan jag börjar:
Vad skulle kunna få dig att byta åsikt? Räcker det om jag visar att det du
skrivit inte håller? (Jag har ju inte börjat ännu, så jag vet inte säkert hur
bra det håller ...) Eller, behövs något mer?
Och - det här med att byta åsikt - det är förstås INTE att du skall tro på 6000
år (som många fastnar på och många utländska kreationister startar med ...),
utan bara den enkla tanken att det kan ligga något i det undertecknad tror?
MM
Mattias
Larsson Mats jag
vill hävda att jag ganska snabbt skulle byta åsikt om du kunde visa att det
finns några grundläggande problem med dessa evidens och lägga fram bättre
evidens för något annat scenario än det jag har förespråkat här. Var så god.
"Det du tror" är väldigt vagt, Mats. Du har säkert en hel del olika
trosföreställningar om både det ena och det andra. Kan du specificera lite?
Mats
Molén Jag såg ju att du refererat till samma artiklar mer än en
gång, men jag antar att det beror på att du vill vara noggrann med det du
säger!
Mats
Molén Bra att någon vågar sig på detta! Vi får se vad min
utvärdering säger! Jag måste ju ta lite tid på mig jag också, om jag skall
kunna ge någon detaljerad kommentar.
Mats
Molén C-14
Bara för att se att jag jobbar på lite (jag har förstås en del annat att göra),
så kommer här lite info.
Mattias har gjort ett bra jobb och gått igenom en hel del material. Jag behöver
inte återupprepa alla källor o dyl, om Mattias redan angivit dem.Men, vill
någon ha fler källor kan jag lägga in sådana!
Basics - filosofi
En som tror på Gud kan tänka sig olika åldrar, så undertecknad har inga
“religiösa” skäl att tro det ena eller det andra. Man måste tro på det som är
verkligt. Jag utgår alltså inte som en del andra från en bibeltolkning, men de
flesta av dem som börjar i Bibeln har tidigare trott något annat.
Ateister brukar dock anse att deras åsikter stämmer bättre med verkligheten
utifall jorden och livet etc är gammalt (till en viss gräns). De kan således
inte tänka sig en låg ålder utan har en filosofisk/religiös anledning att
förkasta allt som inte stämmer med ateismens behov av höga åldrar.
Dessutom måste man förstås känna till grundläggande
vetnskapsteorietiska/filosofiska fakta, t ex att historisk vetenskap (som vi nu
diskuterar) inte kan bevisas vara sant på samma sätt som det man kan göra
experiment och observationer på i nutid. Det står en hel del om det i mitt
alster “Vårt ursprung?” samt i en del annat jag skrivit - t ex det här som jag
skrev för York University:
https://matsmolen.se/?sida=50 .
Tyvärr känner inte alla naturvetare till sådant, men jag ser fler och fler
forskare som blir medvetna om det, ofta med stigande ålder och vetenskaplig
erfarenhet (ett patr bra böcker om detta är utgivna av professor Peter
Stenumgaard -
https://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?authors=Peter%20Stenumgaard).
Yngre förmågor “vet” ofta mycket mer. Dessutom finns det något som heter
paradigm, dvs en grundtanke som styr tolkningar av fakta. (Se lite mer om
paradigm i början på den här sidan eller i det jag nämnde ovan att jag skrev
för York University:
https://www.dinosaurier.nu/dinosaurier/ ).
Mycket av de fakta och källor Mattias hänvisar till finns refererade i denna
publikation, dvs Radiocarbon. Det behöver ju inte vara fel att man hittar många
fakta i en källa, men jag bara nämner det.
https://www.cambridge.org/core/journals/radiocarbon/issue/intcal-13/A82311735C77097CA82566D7D2F2B76E
(Intressant att tidskriften tagit en omritad variant av äldre japansk bild av
en “monstervåg”, som omslag, dvs något katastrofartat.
https://sv.wikipedia.org/wiki/36_vyer_av_berget_Fuji )
Flera av Mattias källor är reviews om samma område, så de innehåller kanhända i
stort samma data och tolkningar. (När man läst flera reviews om samma område
börjar man se återupprepningar - något som jag sett lite nu och då..)
Mats
Molén Så - vad säger då fakta?
******************
En del är faktiskt lite krångligt här, men jag kan inte förklara alla saker.
Mycket av det krångliga står i vanlig kurslitteratur för universitetet, men en
del måste man kanske studera djupare.
1. Är C-14-halten i obalans?
Äldre mätningar och uppskattningar är förstås oftast sämre än nyare mätningar.
Undertecknad gjorde det sista arbetet kring detta för ganska länge sedan, så
det kan ju ha kommit fram nya fakta som gör att man måste tolka en del.
Nu fick jag ta tag i frågan lite igen! Tack Mattias!
Mattias hänvisar till nya värden rapporterade i följande artikel:
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0012821X1200266X
Men - redan titeln på artikeln visar att det är en modell:
“A new model of cosmogenic production of radiocarbon 14C in the atmosphere”
De skriver att de nya värden de fått bygger på senare mätningar, medan äldre
mätningar överskattade inverkan på bildningen av C-14 från speciellt
alfapartiklar i den kosmiska strålningen:
“Our present result (black curve Q) in the figure is systematically lower than
that given by MB09 (big dots) by 25–30%.We suspect that the discrepancy arises
from that Masarik and Beer(2009) calculated the 14C production for a prescribed
GCR spectrum in the form given by Garcia-Munoz et al.(1975) and Castagnoli and
Lal(1980), which is different from the spectrum we use here (adopted from
Usoskin et al., 2005; Herbst et al.,2010)”.
Och
“Models other than that by O’Brien (1979) were based on theoretical
calculations and included outdated overestimated abundanceof a-particles, which
explains the difference as discussed above. Therefore, we conclude that our
model more correctly calculates the 14C production as it agrees with the
empirically based models.“
Tidigare räknade man med ca 12%, nu med 5-6% från alfapartiklar (energin för
tidigare beräkningar framgår inte i artikeln, men de man nämner nu har över 10GeV):
“On the other hand, modern measurements(e.g.,AMS, PAMELA) suggest that
a-particles above10GeV/nucleon contribute 5–6% (in particle number) to LIS of
GCR leading to the nucleonic fraction of heavier species to protons of the
order of 0.25–0.3 outside the heliosphere (e.g, Alcaraz etal.2000a,b; Adriani
etal.,2011; Webber and Higbie,2003; Nakamura etal., 2010), viz. half of that
assumed by MB09. Therefore,while we agree with MB09 in calculations of proton
contribution into Q, they overestimate 14C production by heavier species of
GCR, using outdated spectra. This explains why the earlier results by MB99 and
MB09 of 14C production are systematically higher than our present result. “
Tydligen har många fler beräknat samma sak och fått liknande värden som dem jag
byggt på, från och även innan 1963 och fram till 2009 (det som nämns i citatet
ovan MB09 - är en artikel publicerad 2009). Mensenaste 2001 diskuterades
problematiken (enligt ovanstående artikel) . Så, detta är ny information för
mig. Tack!
“While earlier production models predict that the global average pre-industrial
production rate should be1.9–2.5atoms/cm2/s, estimates from the carbon cycle
inventory give systematically lower values ranging between 1.6 and1.8a
toms/cm2/s (Lingenfelter, 1963; Lal andSuess 1968; Damon and Sternberg, 1989;
O’Brien et al., 1991; Goslar, 2001; Dorman, 2004). This discrepancy is known
since long (Lingenfelter, 1963) but is yet unresolved (Goslar, 2001).”
Här ser man också ett tecken på ett paradigm. De skriver att det finns en
motsägelse, och det stämmer inte med sönderfallet (carbon cycle inventory), så
vi måste hitta en lösning på problemet med obalansen. Underförstått - och det
kanske inte ens finns i forskarnas medvetande, precis som det INTE skulle ha
varit i mitt medvetande när jag bara hade lärt mig dagens “konsensus-paradigm”
- så vi inte behöver tolka om åldrarna så de blir lägre
OK. Om man nu vet att alfapartiklar inte bildar så mycket C-14 som man trodde
tidigare, så blir det överensstämmelse mellan det som bildas och det som bryts
ner. Men, visar “modellen” det? Återigen kan det finnas problem, och jag är
inte tillräckligt kunnig för att kunna analysera de spektrum vi fått från nyare
mätningar av den kosmiska strålningen, men några saker kan man kontrollera ganska
enkelt.
I nyare mätningar finns ganska mycket alfapartiklar.
https://pos.sissa.it/301/227/pdf
En ännu nyare artikel av samma forskare som artikeln ovan (2012) (plus en till
forskare) visar faktiskt mer likheter med de äldre undersökningarna.. Se fig 2
här
http://cc.oulu.fi/~usoskin/personal/isotopes_JGR.pdf
och jämför med fig 1 i den äldre artikeln från 2012 (alla tre värdena, för
C-14, finns dock i den nyare artikeln)
Så, om man tolkar den senaste artikeln rätt, verkar det fortfarande finnas en
obalans, även om den inte är lika stor som den man skrev om fram till 2009. I
den senare artikeln gjorde man dock ingen ny beräkning av balansen utan gav
bara de nya mätvärdena.
I en artikel från 2017 skrev man om tre olika modeller för hur mycket C-14 som
produceras:
“three new LIS models have been proposed in the literature”
http://cc.oulu.fi/~usoskin/personal/isotopes_JGR.pdf
Där nämner man också att det som är under 8 GeV är viktigast, och måste
extrapoleras. Men, artikeln 2012 räknade med över 10 GeV. Dock - i bilderna i
artikeln (2017, fig 3) är det oftast minst skillnad mellan de olika modellerna
för lägre energier.
“However, within the energy range most important for the production of the
cosmogenic radionuclides (0.4–8 GeV [see, e.g., Beer et al., 2012]), only an
extrapolated intensity spectrum can be suggested”
Frågan är då vilken modell som är mest överensstämmande med verkligheten? Det
får framtiden utvisa
Så - slutsatsen av detta är:
1. De tidigare uppskattningarna av C-14-produktionen av alfapartiklar var för höga
(förmodligen, men eftersom man fortfarande måste extrapolera så vet vi inte
säkert)..
2. Nyare mätningar (2012) gav ett resultat som löste “problemet” med obalansen.
3. Ännu nyare mätningar av samma författare som artikeln 2012 (publicerat 2016)
visade på att det kanske var en del obalans fortfarande.
Man publicerar helat tiden nya data utfifrån mätningar med den nya maskin man
satte upp 2006, så vi får se vad framtiden säger om detta!
https://tools.ssdc.asi.it/CosmicRays/
Alla de andra sakerna Mattias skrivit om kommer i senare inlägg.
(Det finns även fler artiklar, men då blir det mer detaljer och svårare att dra
slutsatser från datat. Någon preprint från mars 2018, t ex, men jag kollar inte
igenom hela den vetenskapliga världens publikationer nu ... )
A new model of cosmogenic production of radiocarbon 14C in
the atmosphere…
Mattias
Larsson Mats det är
bara du som tycker dig se några sådana paradigm:
"Här ser man också ett tecken på ett paradigm. De skriver att det finns en
motsägelse, och det stämmer inte med sönderfallet (carbon cycle inventory), så
vi måste hitta en lösning på problemet med obalansen. Underförstått - och det
kanske inte ens finns i forskarnas medvetande, precis som det INTE skulle ha
varit i mitt medvetande när jag bara hade lärt mig dagens “konsensus-paradigm”
- så vi inte behöver tolka om åldrarna så de blir lägre"
Det handlar inte om vad forskarna vill se, utan att vi har bättre data som
visar annorlunda.
Om det inte framgick vad jag menade så vet vi från ett otal oberoende
dataserier att C14-halten i atmosfären har varierat ganska måttligt under de
senaste 50 000 åren. Dina försök att tala om en obalans baserat på momentana
uppskattningar av C14-produktion är med andra ord helt redundanta och
fullständigt ointressanta. Och själva åldern på >50 000 år är tydligt
åskådliggjord i kronologierna som man har tagit fram:
Nej den enda som går efter ett på förhand bestämt paradigm är du, när du inte
kan acceptera det som empiriska data tydligt visar. Och det paradigmet är inte
baserat på vetenskap, det är uppenbart.
Mats
Molén Mattias.
Om du inte kan se något paradigm här är det ditt problem. I princip ALLT inom
vetenskapen är paradigm, mer eller mindre, men en del stämmer bättre med
verkligheten och annat sämre.
Dessutom skrev jag INTE något om att detta skulle vara ett bättre eller sämre
paradigm utan bara att det är ett paradigm.
Det är inte förrän vi gått igenom alla (eller åtminstone fler) frågor som man
kan avgöra om paradigmet är bra eller inte.
Och - du kan inte svara på “allt” redan nu (som du gjorde ...), när jag inte
ens har nämnt något om det andra du tagit upp.
Det ENDA du kan svara på nu är om det finns MÄTNINGAR av C-14-produktionen som
visar att C-14-halten i princip har varit konstant genom tiderna, eller
åtminstone är det i nutid, förutom små förändringar eller möjligen en
långsiktig trend. Allt annat är utanför den fråga jag gått igenom.
Om du inte har något att tillägga där får du vänta tills vi hunnit igenom
resten!
Mattias
Larsson Nej
Mats Molén jag
vet hur det brukar låta när du skriver. Du felanvänder ordet paradigm som om
det vore något som forskare håller fast vid i trots mot tydliga evidens; en typ
av bias som styr deras forskning så att deras resultat kan ifrågasättas. Sådant
har nog hänt, men det handlar det inte om här. Det du skriver går helt emot vad
du påstår. Om allt i vetenskapen är paradigm så är det ju helt överflödigt att
påpeka det i det här fallet. Fullständigt redundant.
Sofia
Larsson Paradigm inom samhälle, forskning, vetenskap och historia
är ett accepterat sätt att beskriva det som för tillfället är accepterade fakta
som stöder de rådande teorierna inom de olika vetenskaperna. Jag tyckte inte
att Mats beskrev det som om att alla fakta därför saknar grund, utan att
han säger att man ibland håller fast vid ett paradigm trots att
forskningsresultat visar icke överensstämmande resultat. Det är inget ovanligt
utan något vi känner till, det innebär ju inte att Mats har avslöjande fakts
som bryter detta pradigm även om han i förlängningen vill komma till det.
Så,
Mattias
Larsson, att det finns paradigm som kan vara svåra att bryta måste du hålla
med om.
Mattias
Larsson Sofia
Larsson jag vill återkomma till din kommentar. Du mansplainar faktiskt
rätt ordentligt här – vilket jag skyndar mig att komplettera med att jag inte
påpekar detta för att jag tar illa upp, eller för att nedvärdera dig. Det
handlar bara om att jag vill slå fast att det sätt på vilket du använder
begreppet paradigm ju är en rätt självklar del av den standardvetenskapliga
epistemologin. Så det är (självklart!?) inte något som jag skulle invända mot,
och jag har försökt göra detta klart.
Men nu är det inte så
Mats Molén använder
begreppet, utan det liknar väldigt mycket hur det vanligen används inom den
systematiska retoriska kreationistiska strategin för att underminera legitim
vetenskaplig epistemologi. Kreationister använder hela tiden epistemologiska
begrepp som de tolkar lite hur de vill för att passa sina syften. Det verkar
kanske vid en ytlig betraktelse rätt kosher, men liksom det mesta du ser
hos
Mats
Molén så handlar det om en felaktig bild som är i sin helhet
förskjuten i förhållande till rimliga epistemologiska bedömningar. Om du inte
känner igen Mats retorik så måste jag förmoda att du inte är medveten om hur
det brukar se ut när kreationister misshandlar begreppet paradigm?
Mattias
Larsson Du har redan hänvisat till den här uppsatsen tidigare i
min tråd,
Mats
Molén, och där är det uppenbart hur du försöker smyga in begreppet paradigm
som om det utgör något som gör det möjligt att tolka data hur som helst:
"I must also repeat here, that as for macro-paradigms, so for
micro-paradigms, the same methods and results can ... be interpreted in
different ways, as a result of one´s different basic assumptions or
presuppositions. "
Jag bara påpekar detta återigen så att ingen ska missa det här. Kom med data
för att refutera mig och försök inte blanda bort korten.
https://matsmolen.se/?sida=50
MATSMOLEN.SE
Fredrik
Malmkvist Citat fråm Mats Molens första inlägg igår:
"En som tror på Gud kan tänka sig olika åldrar, så undertecknad har inga
“religiösa” skäl att tro det ena eller det andra. Man måste tro på det som är
verkligt. Jag utgår alltså inte som en del andra från en bibeltolkning,
men de flesta av dem som börjar i Bibeln har tidigare trott något annat.
Ateister brukar dock anse att deras åsikter stämmer bättre med verkligheten
utifall jorden och livet etc är gammalt (till en viss gräns). De kan således
inte tänka sig en låg ålder utan har en filosofisk/religiös anledning att
förkasta allt som inte stämmer med ateismens behov av höga åldrar."
Jag får verkligen inte ihop detta. Jag har försökt och försökt, men jag lyckas
inte.
Mats
Molén Fredrik.
OK. Jag känner ingen ateist som tror att jorden (och hela universum) är typ
6000 år. Kan du tro det och fortfarande vara ateist?
Som ateist vill du väl ha mycket mer tid, hur det än skulle vara i
verkligheten?
Amerikanska/australiensiska (m fl) kreationister utgår ofta från Bibeln och
menar att det är 6000 år.
Själv diskuterar jag gärna frågan, eftersom jag inte utgår från någon
förutbestämd bibelsyn. Jag har aldrig sagt att jorden (eller livet) är 6000 år.
Formulärets nederkant
Mats
Molén När det gäller paradigm - så bör ni läsa den
vetenskapsfilosofiska/vetenskapsteoretiska litteratur som tar upp frågan om ni
vill gå djupare in i den.
Gång på gång använder forskare detta ord på samma sätt som mig. Det verkar mest
bara vara svenska ateister och kanske vissa av era "lärare" som
använder det på annat sätt.
I nästa inlägg citerar jag en forskare som nämner paradigm. Det är del 2 av
mina svar till Mattias.
Mats
Molén Del 1 av svar 2
***********
2. Verifiering av obalansen.
A) Allmänt
Mattias skriver: om de kurvor som finns för förändringar i kol-14-halten, att
“notera att detta är konceptuella kurvor – inte uppmätta sådana”
Detta gäller för alla kurvor, mer eller mindre, oberoende av vad man tror.
Ingen var ju där. Mer förklaringar om detta kommer senare, när jag går igenom
de olika dateringsmetoder som Mattias åberopat.
Jag kommer alltså att gå igenom varje påstående/artikel som Mattias refererat
till, var för sig, och visa på problemen i undersökningarna i sig (ungefär som
jag gjorde med C-14, ovan). Sedan kommer en snabb sammanfattning och slutligen
mer systematiska geologiska fakta som visar på de mest grundläggande problemen.
Just när jag skriver det här ser jag inte att Mattias svarat på mitt första inlägg,
annat än att han inte känner till vad paradigm är och gjorde en sammanfattning
av “allt” han skrivit.
Men - nu fortsätter jag.
B) Om korreleringar - allmänt
Alla metoder där man knyter ihop “pariga” mätningar (t ex ljusa och mörka,
eller där kemiska variationer förändras upp och ner, i lager av något), går att
sätta ihop på många olika sätt så man kan få många olika resultat. Speciellt
inom paleomagnetismen talar man om “reinforcement syndrome” (även kallat
“coherent myth” och “suck-in effect”), där man passar ihop olika mätningar för
att det skall stämma med en viss tolkning/skala, men detta finns även inom
andra discipliner. Detta behöver ju inte betyda att det är fel, men man måste
vara medveten om att alla korreleringar inte är säkra även om man på olika sätt
får dem att stämma med varandra.
Den sista av artiklarna nedan är så bra att jag kunde citera hela artikeln.
Men, om jag tar det mesta från den artikeln behöver jag inte citera typ 20
olika källor, för detta är ett ganska vanligt fenomen inom vetenskapen ....
Men, fortfarande bygger artikeln på vissa paradigm som inte nämns, så
felaktigheter gäller ofta endast i storleksordningen 10%. (men kan vara mer
eller mindre) förutom rent nutida mätningar. (De grundläggande paradigmen
kommer jag att gå igenom senare, i mitt sista inlägg). Här kommer dock några få
citat och fakta från artikeln.
Artkelförfattaren ger många exempel på hur korreleringar är fel, hur
arbetsmetoderna fungerar för att passa ihop olika skalor på mer eller mindre
spekulativa sätt, hur senare forskare använder osäkra skalor som om de vore
sanningar, hur man tar bort sådana dokumenterade fakta eller dateringar som
inte stämmer med den skala man vill korrelera till. Ibland har man korrelerat
ihop fem helt olika skalor (ungefär som Mattias hänvisar till) och sedan sett
att det i alla fall blivit fel. Och, som sagt - om det är fel i en skala drar
den kanske med sig alla andra skalor så även de blir fel, eftersom man ofta
passat in dem med varandra mer eller mindre ibland som ett cirkelresonemang.
Man visar speciellt på svårigheter med korreleringar över långa avstånd, som
mellan Europa och grottor i Asien (Jag kommer som sagt att gå igenom alla
artiklar mer noggrannare senare i diskussionen, atllteftersom jag kommer dit
...).
(“Tuning” - nedan - är alltså korrelation, att man försöker passa ihop olika
skalor.)
“Tuning is ... aligning supposedly synchronous events” (Alltså inte så säkert
som Mattias verkar mena ...)
“Any change in the correlation paradigm ...” (Ja - de vet att de artiklar
Mattias just hänvisat till är byggda på paradigm.)
“... most tuning seems to be performed in a rather ad hoc way ...”
I artikeln hänvisar man dock till C-14-datreringar som en mer absolut metod,
som kan användas för att passa in andra skalor. Den metoden och andra metoder
som använts för dateringar kommer i senare inlägg. (I de första två långa
inläggen/svren jag skrev (ovan) handlade det om de nutida
C-14-produktions/bildnings-mätningarna.)
Watkins, N.D., Geomagnetic polarity events and the problem of “the
reinforcement syndrome,” Comments on Earth Sciences and Geophysics 2:36–43,
1971.
https://www.nature.com/articles/263490a0
https://link.springer.com/chapter/10.1007/978-3-642-60616-8_32
https://ac-els-cdn-com.ezp.sub.su.se/.../1-s2.0...
NATURE.COM
Mats
Molén Del 2 av svar 2.
***********
C) Kommentar till Mattias kommentarer om C-14 i sediment etc
Om C-14-halten i princip är konstant (med lite “wiggles”), bör man kunna se det
i mätningar i sediment o dyl. Men, de mätningar man gjort visar att åldern ökar
mer per centimeter, ju djupare ner man kommer i lagren. Detta betyder att
antingen var C-14-halten lägre ju längre tillbaka i tiden man kommer (dvs
obalans) eller så avsattes samma sorts sediment långsammare förr i tiden. Man
har tagit hänsyn till olika sedimentologiska faktorer, men inget tyder på att
sedimenten avsattes långsammare tidigare.
Jag använder mig inte exakt av de diagram som Brown visar. De finns dock i
nyare form, där man tagit hänsyn till en del andra saker. Då anser man att det
var uppbyggnad av C-14, sedan sjönk halten p g a översvämningen, och sedan steg
den till nutida värden, Jag hittar inte igen den bilden, men här är ett ar
andra artiklar. Jag har dock inte läst allt i dessa artiklar och det är inte
säkert jag håller med om allt
http://www.icr.org/rate2/ och
speciellt
http://www.icr.org/i/pdf/technical/Carbon-14-Evidence-for-a-Recent-Global-Flood-and-a-Young-Earth.pdf .
Mattias kommentar är (han har många liknande kommentarer, där han vet precis
hur det är - jag citerar inte alla dem ...):
“Jag vill återigen poängtera att detta är fria fantasier utan något som helst
stöd i relevanta data.”
Men, detta är förstås vad Mattias tror, så länge han inte visar med fakta att
det är fria fantasier. Mattias försöker dock visa det med alla sina inlägg, som
jag nu går igenom. Som man kan se är det inte så enkelt som Mattias skriver,
vad man än tror.
Browns publikationer om skillnader i sediment, jordar samt torv, är faktiskt
först publicerade i Radicarbon, samma tidskrift som Mattias hänvisar till som
“sanningen”. Och, det framgår hur Brown beräknat kompaktionen. Jag vet inte hur
Mattias kan ha missat var det ursprungligen publicerats. I så fall gäller ju
hans klagomål den tidskriften - Radiocarbon - i första hand. Eller - har
Mattias tagit allt detta från någon annan och vet inte egentligen vad som står?
Eller, vill han inte att andra skall se att det är publicerat i sekulär press?
(Kanske han bara har missat det ...?)
“C-14 Depth Profiles as Indicators of Trends of Climate and C-14/C-12 Ratio”,
Radiocarbon, vol 28, nr 2A 1986, sid 350-357
https://journals.uair.arizona.edu/index.php/radiocarbon/article/viewFile/942/947
Och - detta med avföringen är först publicerat i Science. Long, Austin, and
Paul S. Martin. 1974. Death of American ground sloths. Science
186(4164):638-640.
Brown använder dessa data och ser hur de passar med verkligheten, och även med
Bibeln. Om Mattias har några problem med detta så skall han förstås visa på
NATURVETENSKAPLIGA problemen utifrån JUST DESSAdata och inte bara avfärda det
med att han inte tror på det (på grund av någonting annat- typ kanske Mattias
grundläggande paradigm ...).
D: Slutsats.
1. Korreleringar är inte så säkra som Mattias skriver. Mattias får gärna gå
emot “vetenskaplig konsensus” och visa att det är fel, dvs att korreleringarna
är säkra. MEN - än så länge har jag INTE gått igenom de exakta exempel som
Mattias hänvisat till. Det kommer senare.
2. Direkta mätningar på avsatta lager visar att C-14-halten i atmosfären
minskar mer ju längre tillbaka i tiden man kommer. Mattias har inte visat något
naturvetenskapligt fel i detta, som ursprungligen publicerats i Radiocarbon och
Science (dock utan att man där dragit alla slutsatser man får från dessa fakta
i de tidskrifterna). Mattias har bara uttalat sig om att han tror något annat
(även om han inte använder ordet tro ...).
Så, gärna lite naturvetenskapliga fakta om man vill argumentera emot just dessa
saker, utan att dra in något annat! Det andra kommer senare!
ICR.ORG
Radioisotopes and the Age of the Earth, Volume II
Mats
Molén Del 2 av svar 2.
***********
C) Kommentar till Mattias kommentarer om C-14 i sediment etc
Om C-14-halten i princip är konstant (med lite “wiggles”), bör man kunna se det
i mätningar i sediment o dyl. Men, de mätningar man gjort visar att åldern ökar
mer per centimeter, ju djupare ner man kommer i lagren. Detta betyder att
antingen var C-14-halten lägre ju längre tillbaka i tiden man kommer (dvs
obalans) eller så avsattes samma sorts sediment långsammare förr i tiden. Man
har tagit hänsyn till olika sedimentologiska faktorer, men inget tyder på att
sedimenten avsattes långsammare tidigare.
Jag använder mig inte exakt av de diagram som Brown visar. De finns dock i
nyare form, där man tagit hänsyn till en del andra saker. Då anser man att det
var uppbyggnad av C-14, sedan sjönk halten p g a översvämningen, och sedan steg
den till nutida värden, Jag hittar inte igen den bilden, men här är ett ar
andra artiklar. Jag har dock inte läst allt i dessa artiklar och det är inte
säkert jag håller med om allt
http://www.icr.org/rate2/ och speciellt
http://www.icr.org/i/pdf/technical/Carbon-14-Evidence-for-a-Recent-Global-Flood-and-a-Young-Earth.pdf
Mattias kommentar är (han har många liknande kommentarer, där han vet precis
hur det är - jag citerar inte alla dem ...):
“Jag vill återigen poängtera att detta är fria fantasier utan något som helst
stöd i relevanta data.”
Men, detta är förstås vad Mattias tror, så länge han inte visar med fakta att
det är fria fantasier. Mattias försöker dock visa det med alla sina inlägg, som
jag nu går igenom. Som man kan se är det inte så enkelt som Mattias skriver,
vad man än tror.
Browns publikationer om skillnader i sediment, jordar samt torv, är faktiskt
först publicerade i Radicarbon, samma tidskrift som Mattias hänvisar till som
“sanningen”. Och, det framgår hur Brown beräknat kompaktionen. Jag vet inte hur
Mattias kan ha missat var det ursprungligen puublicerats. I så fall gäller ju
hans klagomål den tidskriften - Radiocarbon - i första hand. Eller - har
Mattias tagit allt detta från någon annan och vet inte egentligen vad som står?
Eller, vill han inte att andra skall se att det är publicerat i sekulär press?
(Kanske han bara har missat det ...?)
“C-14 Depth Profiles as Indicators of Trends of Climate and C-14/C-12 Ratio”,
Radiocarbon, vol 28, nr 2A 1986, sid 350-357
https://journals.uair.arizona.edu/index.php/radiocarbon/article/viewFile/942/947
Och - detta med avföringen är först publicerat i Science. Long, Austin, and
Paul S. Martin. 1974. Death of American ground sloths. Science
186(4164):638-640.
Brown använder dessa data och ser hur de passar med verkligheten, och även med
Bibeln. Om Mattias har några problem med detta så skall han förstås visa på
NATURVETENSKAPLIGA problemen utifrån JUST DESSAdata och inte bara avfärda det
med att han inte tror på det (på grund av någonting annat- typ kanske Mattias
grundläggande paradigm ...).
D: Slutsats.
1. Korreleringar är inte så säkra som Mattias skriver. Mattias får gärna gå
emot “vetenskaplig konsensus” och visa att det är fel, dvs att korreleringarna
är säkra. MEN - än så länge har jag INTE gått igenom de exakta exempel som
Mattias hänvisat till. Det kommer senare.
2. Direkta mätningar på avsatta lager visar att C-14-halten i atmosfären
minskar mer ju längre tillbaka i tiden man kommer. Mattias har inte visat något
naturvetenskapligt fel i detta, som ursprungligen publicerats i Radiocarbon och
Science (dock utan att man där dragit alla slutsatser man får från dessa fakta
i de tidskrifterna). Mattias har bara uttalat sig om att han tror något annat
(även om han inte använder ordet tro ...).
Så, gärna lite naturvetenskapliga fakta om man vill argumentera emot just dessa
saker, utan att dra in något annat! Det andra kommer senare!
ICR.ORG
Radioisotopes and the Age of the Earth, Volume II
Mats
Molén Del 1 av svar 3. (Det blir ganskamycket - men så får det
bli!)
3. C-14 och årsringar på träd.
När det gäller källor:
Jag föreslår att man läser Matthews samt de sekulära tidskrifterna i första
hand. Det jag skrivit går inte att få fram på nätet, men mina viktigaste källor
finns refererade. Jag tog dock fram en del länkar till det andra
skapelsetroende forskare skrivit. För Radiocarbon (hela volymer) kan alla
faktiskt göra det jag gjort, ta bort de “udda” sakerna i kurvorna så det ser ut
som mätvärden från andra discipliner inom vetenskapen. Varje enskild datering
är rapporterad, så man kan se hur det helt plötsligt blir en “hoppande” ålder
(se mer nedan).
Grundobservationen är att i den “wiggle”-kurva man gjort för korrelation av
årsringar på träd och C-14-dateringar, blir åldern med årsringar högre och
skiljer sig mer från C-14-dateringarna ju längre tillbaka i tiden vi kommer.
För att gå vidare måste man först reda ut frågan lite mer.
Den kurva man fått fram kan bero på:
A) Kol-14-halten var högre tidigare, så att man får för låg ålder med
C-14-dateringar.
B) Kol-14-proverna har förorenats med nutida kol, så de ger för låg ålder.
C) Man har satt ihop skalan för årsringarna på fel sätt, så de inte stämmer med
vad som hände i verkligheten.
D) Träden växte fortare förr i tiden, eller snarare att det bildades flera
årsringar per år. (Dessa borde då kallas tillväxtringar, men för enkelhetens
skull kallar vi dem årsringar här.)
A) Punkt A kan inte verifieras med endast kol-14 och årsingar, eftersom det
endast är en tolkning av data.
B) Man har gjort en del experiment med hur snabbt prover förorenas. De studier
som gjorts antyder att prover INTE kan förorenas så snabbt att det kan ha
betydelse för kol-14-halten när man tar prover för dateringar. Och, om
föroreningar tränger in så snabbt i proverna som behövs för att få de värden
man har i “grundobservationen” när man korrelerat årsringar och
C-14-dateringar, måste man i prinicp förkasta hela C-14-metoden och avskeda
alla forskare som håller på med detta område på grund av “sloppy work”. Detta
är således inte ett alternativ.
Radiocarbon, vol 28, nr 2A, 1986, sid 473-485 och Radiocarbon, vol 29, nr 3,
1987, sid 323-333.
C) Det är mycket lätt att korrelera observationer med endast två variabler, på
många olika sätt. Hur man än förskjuter skalan kan det ofta(st?) bli
överensstämmande data till nära 100%, och eventuella avvikelser kan man lätt
hitta förklaringar till (antingen dessa förklaringar är riktiga eller inte, för
de kan oftast inte verifieras). Ljusa och mörka lager av tillväxtringar i träd
finns i de flesta (alla?) träd som växer i klimat med stora årstidsförändringar,
t ex årliga förändringar i ljus, temperatur och/eller nederbörd. Man letar även
efter årsringar som utmärker sig på något sätt, t ex spår efter en brand eller
årsringar som är extra tjocka eller dubbla, som kan användas för hjälp när man
sätter ihop tidsskalor från träd som växer i olika områden och under olika
tidsperioder (typ, så man kan få fram skillnader på 20-100-1000 år i tiden).
Man kan dock aldrig veta om dessa utmärkande årsringar är bildade samtidigt. De
är dessutom inte så vanligt förekommande att det blir lätt att korrelera olika
trädstammar.
Man måste lägga ihop sekvenser från olika träd, vilket är det största
problemet. Det kan ofta bli fel, och vid ett tillfälle visade man att det gick
att passa in en sekvens på 290 år på 113 olika sätt (vart och ett med ca 99,9 %
säkerhet) med ca 830 års skillnad mellan lägsta och högsta värdet.
Yamaguchi, D. K. Interpretation of cross correlation between tree-ring series,
Tree-Ring Bulletin, vol 46, 1986, sid 47-55.
Molén. M (2008) The ice age—it really was short!, ICC, 339-355.
Gladwin, H. S. Dendrochronology, radiocarbon and bristlecones, CRSQ, vol 15,
1978, sid 24-26 (först publicerad i Anthropological Journal of Canada, vol 14,
nr 4 1976, sid 2-7. Gladwin var med i ett tidigt skede på detta område, och
refererades av den “store” Ferguson, dock inte den här artikeln:
https://repository.arizona.edu/bitstream/handle/10150/302576/ltrr-0002.pdf Kritiken
från Gladwin nämndes i Radiocarbon:
R E Taylor (2009), Six decades of radiocarbon dating in new world archaeology,
Radiocarbon, Vol 51, Nr 1, 2009, p 173–212 och i en bok som kom ut I andra
upplagan, av Taylor och Bar-Yosef, 2016 Radiocarbon Dating, Second Edition: An
Archaeological Perspective, Edition 2 (Jag visste inte att Gladwin var så
inkopplad på det här området - Tack Mattias!)
[
https://creationresearch.org/.../crsq-1978-volume-15... ]
Heinze, H. Dendrochronology and Biblical history, CRSQ, vol
32, 1995, sid 81.
Mats
Molén Del 2 av svar 3
D)
Enkel beskrivning:
Det finns knappast något som visar att träd växte fortare tidigare, men det
finns flera studier som visar att det bildas extra “årsringar”.De senare kan
ibland vara lätta att se, för man anser att om de är för tunna eller för
oskarpa måste det ha bildats en kortare period. Man kan dock aldrig vara säker
på detta.
Speciellt de träd som anses vara de äldsta, rävsvanstallarna (Bristlecone
pines), som användes för att bygga upp grunden för korreleringar med årsringar
där alla andra sorters träd passas in (t ex andra barrträd och ek), får extra
årsringar. Dessa ringar bildas i samband med kortare torrperioder, som sker
flera gånger per år på de platser där dessa tallar växer. Dessa ringar är ofta
omöjliga att skilja från riktiga årsringar, bl a eftersom årsringarna på dessa
träd hur som helst är mycket tunna och nästan aldrig går runt hela träden på de
träd med flest årsringar. Dubbla/flerdubbla årsingar som bildas varje år kan
dessutom vara lika skarpa som riktiga årsingar. Extra intressant är att de
rävsvanstallar som växer i något fuktigare områden, t ex i en liten sänka, har
mycket färre årsringar än de träd som kan stå precis bredvid men växer mer
direkt på berggrunden med mycket lite jord. I stället för att anse att de träd
som växer på torrrare platser är mycket äldre, är det mer logiskt att anse att
de råkat ut för fler torrperioder.
Waldo D. Glock, R. A. Studhalter & Sharlene R. Acerter (1960)
Classification and multiplicity of growth layers in the branches of trees at
the extreme lower forest border,
Smithsonian miscellaneous collections. volume 140, number 1, Washington, ca 370
sidor
Matthews, M. (2006) Evidence for multiple ring growth per year in Bristlecone
Pines, Journal of Creation 20(3):95–103, December 2006
https://creation.com/evidence-for-multiple-ring-growth-per-year-in-bristlecone-pines
(samt egna observationer, när jag varit på plats)
Lite djupare beskrivning:
Experiment har visat att det bildas extra “årsringar” på rävsvans-tallarna
efter korta torrperioder. De tallar som växer i fuktigare miljö, i dalar eller
i fördjupningar i marken med mer jord, har färre årsringar. De tallar som växer
där det finns mindre jord så att växterna har mindre tillgång till vatten och
det ofta bli helt torrt, har upp till tio gånger fler årsringar (LaMarche 1969,
Matthews 2006). Man kan till och med se hur träd som växer i samma klunga har
fler och fler årsringar ju längre ut från de mer fuktiga områdena av klungen
och ju närmare de torrare ytterområdena av klungan de växer (Glock 1960,
LeMarche 1969). Dessa fakta är, som så mycket annat, kontroversiella för dem
som tror att tillväxtringarna är årliga. Hela den senare delen av tidskalan,
från slutet av eller efter istiden, är uppbyggd på tanken att dessa
tillväxtringar faktiskt är årliga. Forskare som argumenterat för att tillväxtringarna
skulle vara årliga (Glock 1960, LaMarche 1969, Matthews 2006) har a) gjort
experiment och observationer endast med träd som växer i fuktig miljö, som
alltså oftast inte får extra årsringar, b) de har inte tagit hänsyn till att
det blir flera tillväxtringar på alla träd i samma område eftersom klimatet är
likadant där, c) de lägger till extra “försvunna” ringar när det saknas på
något träd jämfört med de träd som har flest ringar, d) de har inte sett
skillnader och likheter mellan årliga ringar och de dubbla eller flerdubbla
ringar som ofta bildas, e) de har jämfört med osäkra väderrapporter som är
nästan 100 år gamla och gäller platser hundratals kilometer bort samtidigt som
f) de inte har tagit reda på när under året dessa träd faktiskt växer.
Matthews, M. (2006) Evidence for multiple ring growth per year in Bristlecone
Pines, Journal of Creation 20(3):95–103, December 2006
https://creation.com/evidence-for-multiple-ring-growth-per-year-in-bristlecone-pines
LaMarche, V. C Jr. (1969) Environment in relation to age of
Bristlecone pines, Ecology, Vol. 50, No. 1 (Jan., 1969), pp. 53-59.
Waldo D. Glock, R. A. Studhalter & Sharlene R. Acerter (1960)
Classification and multiplicity of growth layers in the branches of trees at
the extreme lower forest border,
Smithsonian miscellaneous collections. volume 140, number 1, Washington, ca 370
sidor.
Lammerts, W. E. Are the Bristle-Cone Pine Trees Really so Old?, CRSQ, vol 20,
1983, sid 108-115.
https://crs-alchemy-attachments.s3.amazonaws.com/uploads/pdf/crsq-1983-volume-20-number-2.pdf
Se även Sorensen, H. C. Bristlecone Pines and Tree-Ring Dating: A Critique,
CRSQ, vol 13, 1976, sid 5-6.
https://crs-alchemy-attachments.s3.amazonaws.com/uploads/pdf/crsq-1976-volume-13-number-1.pdf
Dubbla eller flerdubbla “årsringar” bildas dubbelt så ofta som årliga ringar på
de flesta träd, inklusive träd som används för dateringar med årsringar, om de
växer i karga miljöer (Glock 1960).
Waldo D. Glock, R. A. Studhalter & Sharlene R. Acerter (1960)
Classification and multiplicity of growth layers in the branches of trees at
the extreme lower forest border,
Smithsonian miscellaneous collections. volume 140, number 1, Washington, ca 370
sidor
Sedan finns här en “master sequence” från rävsvanstallarna gjord av Ferguson,
som forskare använder för att korrelera sina mätningar med andra träd från t ex
Europa. Man anser att Fergusons skala för korrelationer är riktig. En forskare
som jobbar med kol-14-metoden skrev : “Never have indications been observed of
an error in this treering sequence” Suess (1986, p. 263). Den skalan är
dessutom tydligen “fördold”, så ingen kan kolla upp de grunddata som användes
för att göra den skalan. Den skalan gjordes dessutom utan tanke på att det
bildas dubbla eller ibland flerdubbla “årsringar” varje år, utan alla ringar
verkar anses ha varit årliga.
Suess, H. E. (1986). Secular variations of cosmogenic C-14 on earth: Their
discovery and interpretation. Radiocarbon, 28(2A), 259-265.
Matthews, M. (2006) Evidence for multiple ring growth per year in Bristlecone
Pines, Journal of Creation 20(3):95–103, December 2006
https://creation.com/evidence-for-multiple-ring-growth-per-year-in-bristlecone-pines
CREATION.COM
Evidence for multiple ring growth per year in Bristlecone
Pines - creation.com
Mats
Molén Mycket kort Del 3 av svar 3 (Förra inlägget råkade nog bara
vara någon mening för långt för FB)
E) Korreleringar av C-14-dateringar och årsringar.
Ett ytterligare problem är att kol-14-dateringar korrigeras med årsringar
samtidigt som kol-14-metoden används för att få en ungefärlig ålder på de träd
som man räknar årsringarna på. Alla korrigeringar av kol-14-dateringar med
årsringar varierar dessutom ofta med en viss regelbundenhet, eller snarare
plötsligt ofta “hoppar”, så att två eller flera olika “kol-14-åldrar” nästan
alltid betyder samma “årsrings-ålder”. Det kan vara en åldersskillnad på noll
år för kol-14-dateringar och samtidigt 380 år för årsringar. Om man rätar ut
kurvan för korrigeringarna, genom att passa ihop årsringar så att
kol-14-åldrarna inte hoppar hela tiden, sänks åldrarna på träden och får
kol-14-dateringarna att stämma överens med en kol-14-halt som inte är i
jämvikt. De flesta “hoppen” är således neråt, dvs att kol-14-åldern plötsligt
blir lägre gång på gång, tämligen kontinuerligt vid alla korrigeringar, och
dessutom mer ju längre tillbaka i tiden man kommer..
Lingenfelter 1963 skrev (tidigare länkad): “... cosmic-ray flux by long-term
variations in solar activity suggestedb y Schove [1955]. He calculates that 25
per cent variations in the production rate lasting for periods of about 100
years give 2 per cent changes in the atmospheric carbon 14 concentration.”
Sådana saker kan således inte förklara “hoppen” på många platser på jorden och
ofta långt ifrån havet (som skulle kunna släppa ut “gammalt” vatten från
djupare områden som innehöll mindre C-14).
Cook, M. A. (1986) Nonequilibrium radiocarbon dating substantiated. ICC, (Vol.
2, pp. 59-68).
Radiocarbon, vol 28, nr 2B, 1986.
Molén. M (2008) The ice age—it really was short!, ICC, 339-355.
Suess, H. E. (1986). Secular variations of cosmogenic C-14 on earth: Their
discovery and interpretation. Radiocarbon, 28(2A), 259-265.
F) Slutsats
1. Korrelationer med data som endast har två grundvariabler kan göras på många
sätt samtidigt som man får hög statistisk signifikans. De behöver således inte
betyda mycket.
2. Experiment och observationer visar att det alltid eller nästan alltid bildas
extra årsringar på träd.
3. Korreleringskurvan mellan C-14 och årsingar på träd har ett mycket udda
utseende, jämfört med andra kurvor för olika mätvärden från andra vetenskapliga
discipliner. Det mer eller mindre systematiska “hoppandet” kan lätt förklaras
om man förskjuter korreleringarna mellan olika träd. Om årsringarna (“hoppen”)
förskjuts försvinner de flesta hoppen, åldern blir lägre och stämmer in med en
kol-14-halt som INTE är i grundläggande balans utan har stigit från ett mycket
lågt värde.
4. Punkt 3 stöds alltså av experiment och observationer, men den kurva vi får
presenterad för oss stöds av tanken att saker måste vara gamla och att
C-14-halten i grunden är konstant (med lite “wiggles”). Det stöds dessutom av
de mätningar jag lade in under inlägg 2 samt är inte motsatt dem jag lade in i
det första inlägget.
Mats
Molén Sofia.
Mattias vill att vi skall ange källor till det vi skriver om. Men, man måste då
skriva vad källorna faktiskt visar och inte bara publicera slutsatserna (som
många gånger publiceras vidare av andra utan att man tar hänsyn till
osäkerheterna).
De mätningar jag hänvisat till överskuggar inte de nya mätningarna. MEN -
Mattias källa var inte heller det senaste på området. Jag gav en senare källa
och förklarade varför det fortfarande är en fråga. Så - jag hänvisar till
senare mätningar än Mattias, men med mindre "värden" för obalansen.
Dock - när jag nu upptäckte att värdena var extrapolerade för de viktigaste
energierna så kvarstår ju frågan hur det verkligen är.
Och - de mätningar som Mattias förkastar (bajs, torv, jord, sediment), även om
de publicerats i sekulär press, bygger alltså på en hel mängd platser och data.
Det är upp till honom att visa felen i dessa data och inte bara anse att
"det är fel p g a - nånting". OM det är vetenskap skall det
dokumenteras.
Eftersom Mattias dragit in allt möjligt måste jag också göra det. Det är ju
inte fel av honom utan snarare så man skall göra.
När jag gått igenom alla data Mattias nämnt, så skall jag göra en enklare
sammanfattning. Dock - man kan läsa de korta sammanfattningarna på slutet av
varje inlägg också - tre stycken hitintills.
Nu kommer det nedan om droppstenar. Även den är lite lång. Sedan kommer en om
rev, som jag tror blir kortare.Sedan en om varv och slutligen en
sammanfattning.
Mats
Molén Första inlägget av nr 4
4. Dateringar av droppstenar i grottor, t ex Hulu-grottan i Kina
Det första nedan är kanske delvis lite pratigt, men detta är ju ingen
vetenskaplig avhandling.
Mattias skriver:
“Nu går vi vidare och tar fram en helt OBEROENDE kronologi genom att förflytta
oss över Kinesiska sjön till Hulu-grottan i Kina.”
Men - sedan visar han att denna faktiskt inte är oberoende:
“ ... man har korrigerat för en ca 500 år av förskjutning ... “
Denna förskjutning har man alltså gjort för att passa in dateringarna i den tidsskala
man har, utifrån olika mer eller mindre okända variabler. Sedan är det en annan
fråga om förskjutningen är bra aller dålig, men just nu går jag inte in på
det..
A) Uran-torium-metoden
Lite allmänt och kortfattat om den radiometriska metoden, som Mattias skriver
om “Uran-Thorium-metoden som lämpar sig utmärkt för att mäta åldern på
droppstenslager”
Det är ofta av värde att veta hur en metod konstruerats och vad det finns för
grundläggande antaganden i metoden. Min förra professor sysslade bl a med
dateringsmetoder och var redaktör för en bok, där det nedan är taget ifrån:
Man måste veta (utan att jag nu går in och kritiserar/kommenterar varje detalj
om detta):
a) att materialet kristalliserats när det avsattes,
b) att det finns uran men inte torium i proverna (alternativt att man måste
veta eller kunna räkna ut hur mycket uran och torium det fanns från början),
c) att det har varit ett slutet system hela tiden (förutom att det inte kommit
in eller ut isotoper, att det inte funnits tomrum som fyllts ut senare)
Man känner till miljöer som kan förändra åldrar i prover, saker som man
försöker ta med i beräkningarna när man daterar. Jag går inte igenom alla de
exempel på (olösta) problem som forskarna ger, men det blir alltid osäkerheter
när man sysslar med historisk vetenskap, eftersom ingen var där och filmade vad
som hände. Artiklen nämner även det jag alltid nämner, när jag jobbar med dessa
frågor: - Man använde tidigare mätningar på nutida erosion (eller
avlagringshastigheter) och extrapolerade dem i tiden. Dvs detta är uniformismen
som bygger på filosofin att det aldrig varit någon större katastrof. Den
filosofin styrde som sagt den geologiska vetenskapen fram till ungefär 1980, så
man kunde inte föreslå stora katastrofer, typ som stora meteoriter, utan att
förstöra sin karriär mer eller mindre.
**** Källor:
[
http://onlinelibrary.wiley.com/.../esp.3290110113/abstract ]
https://onlinelibrary.wiley.com/doi/epdf/10.1002/esp.3290110113
Quaternary dating methods, William C. Mahaney (ed.), developments in
palaeontology and stratigraphy no. 7, Elsevier, 1984.
Delar av boken finns här:
https://books.google.se/books?hl=sv&lr=&id=hsYnscSE_qEC...
Artikeln jag citerar börjar på sid 33, men hela finns inte på
books-google.eller fritt tillgänglig (som jag hittat): Schwarcz, H &
Gascoyne, M Uranium series dating of Quaternary deposits, sid 33-51.
https://www.sciencedirect.com/.../journal/09205446/7/supp/C
*******
En kritik mot grunderna för dateringar med sönderfallskedjan för uran 238 (dvs
den som Mattias nämnde för dateringar av droppstenar/speleotemer, som är en del
av sönderfallskedjan från uran 238, nämligen U-234-Th-230) finns här:
http://scienceagainstevolution.info/v16i10f.htm
och en uppdatering med nyare siffor (det var en del i den
första artikeln som de misstagit sig på, och huvudförfattaren till den
“old-earth-artikel” de kritiserade skrev svar till dem):
http://scienceagainstevolution.info/v16i11f.htm
Grunderna för metoden är att isotophalterna, p g a olika sönderfallshastigheter
för olika isotoper, skall vara i jämvikt över hela jorden efter ca 2 miljoner
år. Men, denna jämvikt finns inte dokumenterad, utan det verkar vara i obalans
överallt.
Lite fina bilder och frågor om metoden, men inte alla svar (källan verkar vara
Cobb på Georgia Tech):
https://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web...
Mats
Molén Nr 4, inlägg 2
B) Nu till den artikel Mattias refererar om Hulu-grottan. (Jag tog bort länken,
eftersom Mattias redan hade lagt ut den. Kanske det fungerar bättre då ...)
Southon et al. Quaternary Science Reviews 33: 32-41 (2012) A high-resolution
record of atmospheric 14C based on Hulu Cave speleothem H82
Mats
Molén Nr 4 - inlägg 3
Det första man kan se är att Mattias verkar vara säkrare på att allt är rätt,
än forskarna själva verkar vara. OK - det handlar inte om skillnader på typ
5000-10 000 år, men forskarna är i alla fall mer resonerande. Ord som
“suggest”, “indicate”, “remains unproven”, “disagree” osv är rikligt
förekommande i artikeln. (Jag tänker här inte gå igenom varje litet
problem med undersökningen utan nämner detta bara här i förbifarten.) Sedan
hittar jag inte siffran 500 år, som Mattias nämner. Det finns en siffra på 450
år av förskjutning, men inte 500 år. (Har Mattias fått siffran från någon annan
artikel eller ser jag dåligt?) Och, artikelförfattarna skriver att man har
“assumed initial Th-230/Th-232", vilket kan vara rätt eller fel. (Jag går
inte in djupare på det nu, men det kan avgöra hela dateringen.)
Southon et al. (2012) refererar även en artikel som kan kullkasta korreleringar
med syreisotop-metoden, dvs jämförelser i halterna mellan O-16 och O-18.
Artikeln dokumenterar mätningar som visar t ex att det är tveksamt om man kan
korrelera variation i syrehalter över så långa avstånd som man ofta gör i
vetenskapliga rapporter och att den årliga variationen i nutid är större än
variationen i geologiska “arkiv” (t ex det man ser i Hulu-grottan).
Den artikeln finns som pdf på nätet:
http://citeseerx.ist.psu.edu/viewdoc/download?doi=10.1.1.421.9391&rep=rep1&type=pdf&fbclid=IwAR1wIHKDOGifdhP4Gb542YuXGKS0nsL0qoz37CuwhVSFw2MJ7SlJkNMwEUM
Katherine E. Dayem, Peter Molnar, David S. Battisti, Gerard
H. Roe Lessons learned from oxygen isotopes in modern precipitation applied to
interpretation of speleothem records of paleoclimate from eastern Asia Earth
and Planetary Science Letters 295 (2010) 219–230
Rent allmänt finns det många saker man antagit om tillväxt av droppstenar, som
kanske inte är så säkra. Nedan ett par citat från en nyare artikel. Men detta
tar jag med bara för att man skall se att det inte alltid är så säkert som det
står i den mer allmänna litteraturen eller den litteratur som bygger på att
någon forskare använt någon annan forskares resultat utan att tänka på de
problem som faktiskt finns. Jag går alltså inte in och diskuterar dessa
forskares åsikter om allt möjligt, utan vill bara visa på en viss ödmjukhet och
försiktighet,
“As opposed to textbook assumptions” och
“For decades, it was almost given for granted”
Silvia Frisia, AndreaBorsato, John C Hellstrom, 2018, High spatial resolution
investigation of nucleation, growth and early diagenesis in speleothems as
exemplar for sedimentary carbonates, Earth-Science Reviews 178:68-91.
[
https://www.researchgate.net/publication/323491724_High_spatial_resolution_investigation_of_nucleation_growth_and_early_diagenesis_in_speleothems_as_exemplar_for_sedimentary_carbonates]
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0012825217304737
I den tidigare artikeln jag refererade, i inlägg 2, nämnde
man Hulu-grottan som en plats där man gjort korreleringar som kanske inte var
så säkra som det verkar. (Det var den här artikeln:
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0277379110004087
I denna artikel (som jag nämnde precis i stycket ovan) och i den artikel
Mattias refererar om Hulu-grottan nämner man problem med varven i Lake Suigetsu
(som Mattias refererar), men dessa kommer jag att gå igenom i senare inlägg.
Artiklarna nämner också många allmänna problem med korreleringar, hur man fått
olika värden och hur man jämför och försöker koppla ihop olika skalor. Jag tar
bara ett citat: “ ... it is not possible to know definitively which (if any) of
the apparently inconsistent radiocarbon records truly represents atmospheric
14C. “
Det “Dead Carbon Fraction som kommer från den upplösta gamla kalkstenen” (citat
från Mattias) som gjort att man måste justera korreleringarna, visar inte vad
man väntade sig. Om det varit enligt de teorier man har, så borde detta “Dead
carbon” ha ändrats när klimatet ändrades. Men det har inte ändrats. Antingen
har man då ett problem, som man skriver i artikeln, med att “the reason for
this stability is unclear”och “remains a puzzle” - eller så HAR klimatet inte
ändrat sig. I det senare fallet innebär det att man kan tolka fakta som om
många av dessa “år”, alltså ringar av tillväxt på droppstenar, har bildats
snabbt. I det senare fallet hinner ju inte klimatet ändra sig. Och, det finns
mer som kan tolkas på det sättet, dvs en kortare tid för droppstenarna att
bildas.
Mats
Molén Nr 4- inlägg 4
Vi fortsätter på det spåret!
Den droppsten man undersökt är bara ca 35 cm lång, men den anses ha bildats på
ca 16 000 år. Det innebär att det varje år i genomsnitt endast bildats ca 0,02
mm av kemiska utfällningar. I artikeln nämner man en varierande
bildningshastighet av ca 0,006-0,03 mm per år. Det är oerhört sakta. De prover
man tagit från denna droppsten var ca 1 mm breda, dvs de skulle i så fall
sträcka sig över typ 50- 200 år.
Hur snabbt växer droppstenar till då? Ja, ibland inte alls - när det inte finns
vatten som rinner genom marken, men ofta relativt snabbt. Det finns alltså
riktiga uppmätta observationer på tillväxthastigheten, och inte bara indirekta
beräkningar där man får fram tillväxten utifrån den ålder man tror
droppstenarna har tolkat från vad som kan ha hänt långt tillbaka i tiden. Den
tillväxthastighet som finns rapporterad i de flesta artiklar är alltså INTE
någon uppmätt hastighet, utan en beräkning utifrån tanken att typ: “den här har
bildats under 10 000 år, så då måste den ha växt till så här långsamt”. I
artikeln som Mattias hänvisat till är alltså den indirekt beräknade hastigheten
mellan 0,006 och 0,03 mm per år (som jag nämnde ovan).
Observationer har visat att droppstenar ibland kan växa till med någon
centimeter per dag. Det blir snabbt tiotals meter. Allt beror på tillflöde av
vatten och hur den omgivande berggrunden är uppbyggd Det kan bli flera lager
med tillväxt, om vädret förändras från fuktigt till torrt flera gånger per år.
I en gruva i Australien hade ca fem meter långa stalaktiter växt till på
kortare tid än 55 år. I Carlsbadsgrottorna i New Mexico cementerades en
fladdermus in i en droppsten innan den hunnit ruttna. Den kemiskt utfällda
kalken som fälls ut i Carlsbadsgrottan idag, räcker till för att de droppstenar
som finns där kan ha bildats på några tusen år (Sutherland 1953 - full ref
nedan). Idag är dock den största delen av Carlsbadsgrottan torr, så där bildas
inga droppstenar längre. Från 1924-1988 fanns en skylt i Carlsbadsgrottorna där
det stod att grottorna var minst 260 miljoner år gamla. Sedan byttes detta mot
en skylt på 7-10 miljoner år. Kort efter det ändrades skylten till att
grottorna var 2 miljoner år gamla. Nu har man även tagit ner den skylten
(Taylor1993 - se full ref nedan). I stället för direkta observationer på hur
snabbt grottan förändras tas fortfarande indirekta mätmetoder som intäkt för
att grottorna är gamla.
Droppstenar som bildas från betong har ofta ett annat bildningssätt än dem i
grottor, så de är inte jämförbara med varandra, men där kan man lättare se hur
snabbt de växt till. Jag hinner inte följa spåret jag hittade i en artikel, att
det ibland kan finnas likheter med riktiga droppstenar, utan jag utgår från att
de i princip är olika processer med liknande resultat. (Tillväxthastigheter
finns dokumenterade i en tabell, nedan)
Även om dagens droppstenar växer till med olika hastigheter, mycket ofta
snabbare än “gamla” droppstenar (typ äldre än 5-10 000 år), finns det inga
exempel på “gamla” droppstenar som växt till med hög hastighet. De flesta
nutida droppstenar växer alltså till fortare än vad man indirekt beräknat för
hastigheter man anser att gamla droppstenar växt till med.
De nutida droppstenarna finns dessutom ofta i torra områden. Under istiden var
det mycker mer nederbörd i de områden där grottor med droppstenar ofta finns.
Vi vet t ex att Sahara inte var öken utan hade mer nederbörd så det växte
skogar och fanns sjöar över mycket stora delar av området (jag vet inte exakt
hur mycket och kollar inte nu ...)
Mats
Molén Nr 4 - inlägg 5. (Fick ändra igen ...)
Jag gjorde en tabell (nedan) över hur snabbt nutida droppstenar växer till, som
man kan jämföra med “gamla” droppstenar (jag tog med en “gammal” - den
översta). Det är alltid mycket låga tillväxthastigheter på “gamla” droppstenar
där man mätt med U-Th-metoden, med grundparadigmet att det är gammalt, medan
nutida uppmätta bildningshastigheter ofta är 10-100 gånger snabbare än dessa
indirekta mätningar. Musgrove et al (2001) nämnde tillväxthastigheter beräknade
utifrån U-Th-metoden som varierade mellan 0,0005-0,1167 mm/år, de flesta mellan
0,01-0,05 mm/år. Artikeln av Musgrove (2001) nämnde att de droppstenar de
undersökte växte till långsammare från ca 15 000 år sedan och till nutid - men
detta finns inga spår av i nutida mätningar.
Tabellen bygger inte på en fullständig litteratursökning, men alla artiklar som
byggde på U-Th-dateringar av “gamla” droppstenar rapporterade en mycket låg
tillväxthastighet (bara en artikel refererad nedan, den Mattias hänvisade till)
och alla som hade observerat direkta tillväxthastigheter dokumenterade mycket
högre tillväxthastighet. Dock, de droppstenar där man mätt högre
tillväxthastighet är ofta tunna.
Mats
Molén Nr 4 - inlägg 6 - källor till tabellen
Källor:
Alexander J. Baker, David P. Mattey, James U.L. Baldini (2014) Reconstructing
modern stalagmite growth from cave monitoring, local meteorology, and
experimental measurements of dripwater films, Earth and Planetary Science
Letters 392, 239–249
https://pure.royalholloway.ac.uk/portal/files/26274509/Reconstructing_modern_stalagmite_growth_from_cave_monitoring_local_meteorology_and_experimental_measurements_of_dripwater_films_2014_Earth_and_Planeta.pdf
Vernon C. Allison, (1923) The Growth of Stalagmites and Stalactites, The
Journal of Geology,
Vol. 31, No. 2 (Feb. - Mar., 1923), 106-125
[
http://www.jstor.org.ezp.sub.su.se/stable/pdf/30079394.pdf]
Andy Baker, Asfawossen Asrat, Ian J. Fairchild, Melanie J. Leng, Peter M. Wynn,
Charlotte Bryant, Dominique Genty, Mohammed Umer, 2007, Analysis of the climate
signal contained within d18O and growth rate parameters in two Ethiopian
stalagmites, Geochimica et Cosmochimica Acta 71, 2975–2988.
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0016703707001536
I den här artikeln diskuterar man även lite snabbt om lagren i droppstenarna
man undersöker är årliga, t ex utifrån hur det regnar under året.
Southon et al (2012) nämnde “tillväxtringar” men diskuterade inte om de var
årliga. Däremot nämnde de att grottorna med droppstenar mycket snabbt
påverkades av när det regnade i området.
Jay L. Banner, Amber Guilfoyle, Eric W. James, Libby A. Stern, and MaryLynn
Musgrove (2007) Seasonal variations in modern speleothem calcite growth in
Central Texas, U.S.A., Journal of Sedimentary Research, 2007, v. 77, 615–622.
https://pdfs.semanticscholar.org/055b/b22bd700eb6bcb7197bf7d51241cbeabb894.pdf
James U.L. Baldini, 2001, Morphologic and dimensional linkage between recently
deposited speleothems and drip water from Browns Folly Mine, Wiltshire,
England. Journal of Cave and
Karst Studies 63(3): 83-90.
http://citeseerx.ist.psu.edu/viewdoc/download?doi=10.1.1.446.6554&rep=rep1&type=pdf&fbclid=IwAR29NF4BICzghUsHJ2e6AM0DqLD07Z8BWPzTxnd0ndfwPW_z7XpDP_AfLDM
Fisher, L. W. 1934, Growth of Stalactites, American Mineralogist, vol 19, 1934,
sid 429-431
http://www.minsocam.org/ammin/AM19/AM19_429.pdf
Hill, C. A. 1987, Geology of Carlsbad Cavern and other caves in the Guadalupe
Mountains, New Mexico and Texas, New Mexico Bureau of Mines & Mineral
Reseoources, Bulletin 117, 162 sidor, sid 135.
https://geoinfo.nmt.edu/publications/monographs/bulletins/downloads/117/Bulletin117.pdf
Paul Meakin, Bjørn Jamtveit (2010) Geological pattern formation by growth and
dissolution in aqueous systems, Proceedings of the Royal Society A, 466,
659–694
https://royalsocietypublishing.org/doi/full/10.1098/rspa.2009.0189
Mt Isa, foto, Queensland, Australia
https://creation.com/stalactites-do-not-take-millions-of-years
Tunneln var ca 50 år gammal när fotot togs. Dessa droppstenar är alltså inte
bildade i byggnadsmaterial utan naturlig bildade, som kan ske när det finns en
hålighet i marken och rätt berggrund runtomkring. Se arbetarna i hjälm, i nedre
högra hörnet, för skalan, sid 26 på följande länk.
http://downloads.creation.com/free_resources/pdf/Stones_and_Bones.pdf
Se även sid 27 för ett vattenhjul som på naturlig väg (inget material från
byggnader/cement/betong) blivit helt täckt med samma mineraler som i
droppstenar, på ca 60 år. Mer om det här:
https://creation.com/frozen-in-stone
Fler länkar till liknande snabb mineralisering, längst ner här:
https://creation.com/petrified-waterwheel
Musgrove, M., Banner, J. L., Mack, L. E., Combs, D. M., James, E. W., Cheng,
H., Edwards, R. L. 2001. Geochronology of late Pleistocene to Holocene
speleothems from central Texas: Implications for regional paleoclimate.
Geological Society of America Bulletin 113: 1532-1543.
https://www.jsg.utexas.edu/banner/files/Geochronology-of-Late-Pleistocene-GSA-2001.pdf
Perrette, Y & Stéphane Jaillet, 2010, Spatial distribution of soda straws
growth rates of the Coufin Cave (Vercors, France), International Journal of
Speleology 39 (2), 61-70.
https://scholarcommons.usf.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1132&context=ijs&fbclid=IwAR2HsfOyhZLZ6EU3-C0CS2e63ZoXLwsIj0svc_ly08RHjz8vWfVCmccMMvM
Catherine M. Sherwin, James U.L. Baldini, 2011, Cave air and hydrological
controls on prior calcite precipitation and stalagmite growth rates:
Implications for palaeoclimate reconstructions using speleothems, Geochimica et
Cosmochimica Acta 75, 3915–3929
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0016703711002493
Bertram Schmidkonz, 2017, Geochemistry in action: watch a dripstone grow!
Journal of Chemical Education, 94, 1492-1497.
https://pubs.acs.org/doi/abs/10.1021/acs.jchemed.7b00215
Garry K Smith, 2016, Calcite straw stalactites growing from concrete
structures, Cave and Karst Science, Vol.43, No.1 (April 2016), 4-10.
http://nhvss.org.au/wp-content/publications/CalthemiteStraws.pdf
Sutherland, M (1953) Carlsbad Caverns in Color, National Geographic Magazine,
4:433-468, October, 1953, speciellt sid 442 och 455. [
http://www.freeshopmanual.com/uploads/pdf/1953-10.pdf]
Taylor, M. (1994) Arizona Highways, januari, sid 4-11
Ver Steeg, Karl (1932) An unusual occurrence of stalactites and stalagmites,
The Ohio Journal of Science. v32 n2 (March, 1932), 69-84
https://kb.osu.edu/bitstream/handle/1811/2552/V32N02_069.pdf;jsessionid=81A32354085863783BBC3DBE32AF489A
Peter M. Wynn, Ian J. Fairchild, Andrea Borsato, Christoph Spötl, Adam
Hartland, Andy Baker, Silvia Frisia, James U.L. Baldini (2018) Sulphate
partitioning into calcite: Experimental verification of pH control and
application to seasonality in speleothems, Geochimica et Cosmochimica Acta 226
(2018) 69–83
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0016703718300383
Några skapelsetidskrifter som tagit upp denna fråga:
Trout, J “Guadalupe Grotto”, Cottonwood Cave, 24 nov 1975 (taget från “Solution
and Deposition of Calcium Carbonate”, CRSQ, vol 17, 1981, sid 226)
“Stalactites Do Not Take Millions of Years!”, Ex Nihilo, vol 20, nr 2 1998, sid
27
Matzko, G. T. “What is the Upward Limit for the Rate of Speleothem Formation?”,
CRSQ, vol 36, 2000, sid 208-214.
http://creationwiki.org/Stalactite_and_stalagmite
Larry S. Helmick, Joseph Rohde, and Amy Ross, “Rapid Growth of Dripstone
Observed,” Creation Research Society Quarterly, Vol. 14, June 1977, pp. 13-17.
[
https://creationresearch.org/.../crsq-1977-volume-14...]
Mats
Molén Nr 4 - inlägg 7 (Det sista! Nr 5, om korallrev blir mycket
kortare!)
C) Slutsats
1) Det finns grundläggande antaganden om isotophalter i U-Th-metoden, som gör
att man (vad man än tror om den riktiga åldern) måste vara försiktg med hur man
använder metoden.
2) Uransönderfallskedjan verkar ge en ålder på jorden, på ca 2 miljoner år, då
den inte är i jämvikt ännu. (Rätta mg gärna om jag har fel! Dokumentera att det
är på ett annat sätt, med observationer av de isotoper som är av intresse!)
3) Nutida droppstenar växer till snabbare än vad man ser genom indirekta
mätningar med speciellt U-Th-metoden.
4) Som slutsats verkar de data man har lättare kunna förklaras med snabb
tillväxt av droppstenarna och att korreleringarna med andra
sediment/koraller/varv etc kan tyda på att det man ansett bildats långsamt kan
ha bildats snabbt, dvs att alla de här processerna kan ha varit snabbare än man
tror. Vi har inte kommit så långt i diskussionen ännu, men snart kommer vi dit och
kan börja knyta ihop olika saker! Det finns några fler saker att gå igenom för
att visa vad undersökningarna har gett för resultat.
Mats
Molén Nr 5 - inlägg 1 av 2
5. Rev
A) Tillväxthastigheter
Hur fort växer korallrev? Tillväxthastigheter för korallrev har ibland varit
större än 30-40 centimeter per år i höjdled. Hastigheter på 10 centimeter per
år är relativt vanliga. Med denna tillväxthastighet bildas ett ganska stort rev
på bara några hundra år. Hela Stora Barriärrevet utanför Australiens kust kan
ha växt upp på 3700 år med nutida tillväxthastighet.
Jämför detta med de fåtal millimeter som korallreven måste ha växt till, om
dateringar med U-Th-metoden är riktiga. Men, man rapporterar ofta inte hur
djupt man borrat i gamla rev, så man kan se från vilka djup proverna kommit
ifrån, utan man bara anger namnen på sina prover. Man får således leta lite
grann för att hitta mer relevantasa data. Efter att ha kollat igenom typ 30
artiklar hittade jag slutligen några med värden som kunde spåras till djupet i
borrkärnorna. Det var typ 10-100 gånger långsammare “tillväxthastighet” på
korallerna i dem (indirekta värden alltså, utifrån dateringsmetoder som man
anser är säkra) än dem än man ser i nutid (direkta och observerade mätningar).
(Källorna till ovanstående två stycken finns en lite bit ner i detta inlägg)
B) Artikeln Mattias refererade
Citat från Mattias. Och - den här gången har jag markerat med VERSALER, en del
i Mattias inlägg som inte är riktigt sant.
“Nu flyttar vi oss över halva jorden till ETT GAMMALT KORALLREV I BAHAMAS. När
man gör EXAKT likadant på den marina korallen från Bahamas som man gjorde på en
droppsten från en kinesisk grotta, dvs mäter Uran-Thoriumkronologier kombinerat
med C14-halt så får man en så här fin kurva:
Fairbanks et al. Quaternary Science Reviews 24: 1781-1796 (2005) Radiocarbon
calibration curve spanning 0 to 50,000 years BP based on paired 230Th/ 234U/
238U and 14C dates on pristine corals
http://rainbow.ldeo.columbia.edu/~alexeyk/Papers/Fairbanks_etal2005.pdf
Man gjorde inte exakt, och det var flera korallrev. Dessutom Barbados och inte
Bahamas ...
Man gjorde en egen statistisk modell. Man klagade på en del andra forskare som
t ex gjort antaganden om sedimentationshastigheter, mindre säkra metoder som
varviga sediment, varv i glaciärer, samt U-Th-dateringar av droppstenar och
koraller. Dateringar av droppstenar kan t ex påverkas av olika mängd isotoper i
grundvattnet, och koraller i rätt åldersområde kan vara svåra att
hitta..”Offsets and contradictions are the norm among these various calibration
data sets, in stark contrast with the remarkably high quality tree ring
calibration set for the present to 11,900 yr BP.” - även om de inte menar 5-10
000 års skillnad mellan olika metoder. Men, är det för många små problem kan
det betyda att det finns ett stort problem.
Några av grundantagandena, för att kunna datera, var
a) att U-halten (inklusive U-234-halten) var ungefär lika stor som hos levande
koraller
b) att U-Th-åldrarna var i rätt ordning, jämfört med det djup de kom ifrån.
(Man använder egentligen ofta fler isotoper när man jämför, t ex U-238 och Th
232, och inte bara U-234/Th-230).
Andra forskare gillade inte direkt deras (Fairbanks et al 2005) artikel ... I
princip sågade de artikeln, även om de inte sågade den långa tidsskalan och de
grundantaganden jag nämnde ovan. De skrev att Fairbanks “paper is extremely
misleading”, de nämnde att prover från åtminstone två platser som Fairbanks
använde varit utsatta för möjlig miljöpåverkan, många gånger var Fairbanks
slutsatser “opposite” till vad andra forskare hade visat, Fairbanks och andra
får ofta för höga åldrar, och Fairbanks hade INTE löst problemen med
korreleringar äldre än 26 000 år.
[
https://www.researchgate.net/.../248479697_Comment_on...]
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S027737910600014X
(PS. De som skev artikeln som Mattias refererade till hade även en anan
publicerad artikel, om samma ämne:
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0277379105001368
Mer seriös kritk kom här:
Yokoyama, Y., Esat, T.M., 2006. Comment on ‘‘Extending the radiocarbon
calibration beyond 26,000 years before present using fossil corals’’ by T.C.
Chiu, R.G. Fairbanks, R.A. Mortlock, A.L. Bloom. (Quaternary Science Reviews 24
(2005) 1797–1808). Quaternary Science Reviews 25 (21–22), 3081–3083.
och
Tezer M Esat Yusuke Yokoyama ”Issues in radiocarbon and U-series dating of
corals from the last glacial period” August 2008, Quaternary Geochronology
3(3):244-252
[
https://www.researchgate.net/.../248578084_Issues_in...]
Jag har inte läst hela de här artiklarna, men jag bara visar hur det kan vara
inom den vetenskapliga världen.)
Så - Faribanks och Mattias får lite bakläxa här, med sina uttalanden!
Mats
Molén Nr 5 - inlägg 2
C) KÄLLOR FÖR TILLVÄXT AV KORALLER:
- Observerade tillväxthastigheter, som är snabba -
Verstelle, J. T. “The growth rate at various depths of coral reefs in the Dutch
East Indian Archipelago”, Treubia, vol 14, 1932, sid 117-126
Roads, C. H. “Quest in the Red Sea coral reefs”, GM, vol 41, 1969, sid 524-529
Isdale, P. “Fluorescent bands in massive corals records centuries of coastal
rainfall”, Nature, vol 310, 1984, sid 578-579
Read, P. & Snelling, A. “How old is Australia’s Great Barrier Reef?”, EN,
vol 8, nov 1985, sid 6-9.
https://creation.com/age-great-barrier-reef
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0025322717301482 =
1 cm/år
Detta med korallers snabb tillväxthastighet verkar vara ganska allmänt
accepterat:
“Some of the larger (2 to 3 meters in length) living corals can be continuous
environmental recorders of the past 100 to 500 years.”
https://pubs.usgs.gov/fs/2010/3085/pdf/FS2010-3085.pdf
- Tillväxthastigheter som börjar röra sig tusentals år tillbaka är ofta 10
gånger långsammare, och är indirekt uppmätt (dvs mer som ett cirkelresonemang)
-
Referens 1. Hastigheter i genomsnitt i storleksordningen 1 mm/år eller lägre
[
https://books.google.se/books?id=JTr2BwAAQBAJ&pg=PA363...]
https://books.google.se/books?id=JTr2BwAAQBAJ&pg=PA363&lpg=PA363&dq=core%20drill%20length%20age%20coral&source=bl&ots=YmylPN6I8W&sig=MQ0u-8i3QinaoRu3pNxav63Xl9E&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwiRnfj_7N_ZAhWCKywKHYWHBEsQ6AEIRTAH&fbclid=IwAR3zIc6OReaekY-ig388yLXmykK7ZEchooCs2-jNxhaOmNSjbj86z8VldNA#v=onepage&q&f=false
Referens 2. Tillväxthastigheter på 1,7 - 5 mm/år. I de äldre lagren var det
rapporterade datat så bristfälligt att det mest blir spekulationer kring
resultaten. Men, åldrarna hoppar plötsligt från drygt 7000 år till de äldre
lagren där man får åldrar på över 130 000 år Jag har upptäckt liknande hopp i
åldrarna i många andra artiklar, men har inte hunnit unsersöka detta mer. (Jag
vet förstås vad de som tror att åldrarna betyder riktiga år anser för något,
men det kan vara något mer som ligger i botten här)
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0025322717301482
Referns 3. Tillväxthastigheter ca 10 gånger lägre än för nutida koraller. Det
var samma hopp i åldrarna som i ovanstående artikel (och i många andra
artiklar) - exempelvis först åldrar under 10 000 år, sedan över 100 000 år och
i det här fallet även ett hopp till åldrar kring 500 000 år. Men, fortfarande
var det rapporterat med för bristfälliga resultat för att kunna beräkna
tillväxthastigheter på de äldre korallerna. Genom ett djup av korallmaterial på
25 meter blev åldrarna “plötsligt” ca 300 000 år. En tillväxthastighet för
detta blir oerhört långsam. Men detta hopp i åldrarna bygger bara på
provtagning från ett djup. Det blir.0,1 mm/år om man bara dividerar rakt upp
och ner Med nutida tillväxthastighet på 10 cm/år tar det ca 250-2500 år för 25
meters tillväxt, om nu allt skulle vara koraller som vuxit på plats (vilket
inte heller är säkert).
https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/0033589485900717
D) Övriga kommentarer
Tillväxtlinjer/varv i levande organismer? Djur påverkas mest av tillgång på
föda, energiåtgång vid förökningen samt temperatur/ljus under året, så det
verkar osäkert om det kan finnas någon tillväxtlinjer hos någon organism som
alltid bildas med samma rytm år efter år. (Olika djur påverkas olika mycket av
olika miljöförändringar.)
Bildas varv i koraller varje år, dag eller med någon koppling till månens
faser? Ändringar för koraller som anses var hundratals mljoner år gamla? Se
här, av en forskare som jobbat med nutida koraller. Inget samband kan visas
https://creation.com/ancient-coral
Undersökning av tillväxtlinjer i skal av musslor visar att det (förmodligen)
inte finns någon koppling mellan antalet dygn och antalet tillväxtlinjer.
https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/0031018279900889
En nyare artikel, men som även den nämner olika värden för tillväxt (jag läste
bara abstracten ...):
https://link.springer.com/article/10.1007/BF00397019
E) SLUTSATS
1. Nutida korallet växer snabbt
2. Indirekta mätmetoder (U-Th, okorrigerad för grundläggande obalans av C-14
etc), som korreleras med den tidsskala man använder, innebär att koraller växt
till långsammare förr i tiden. De sista ca 10 000 åren måste alla koraller
överallt (i de data jag hittat) i genomsnitt ha växt till ungefär 10-100 gånger
långsammare än de gör idag, för att de indirekta åldrarna man fått fram skall
stämma.
3. Igen: Det finns många problem med korreleringar.
PS. Råkade bara få upp en (till) artikel som nämner problem med U-Th-dateringar
...
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1871101416301479
Mats
Molén Nu blir det inget mer förrän efter helgen!
Nu är det varven som gäller - och det blir det sista innan sammanfattningen.
Mats
Molén Nu kommer det om varven. Och, jag tror jag lägger in
sammanfattningen i morgon, för den är ganska enkel. (Men, just nu är jag lite
trött i huvudet av allt läsande och skrivande ...)
Mats
Molén Går inte att lägga in nu igen Det var ett ganska kort
inlägg, men något krånglar. Jag får dela in det i ännu kortare delar. (Det
fanns inga länkar i detta inlägg.)
Mats
Molén Inlägg 6 - nr 1
6. Varviga sediment
I detta inlägg kommer först en allmän beskrivning, med en mängd referenser,
innan jag går in på de artiklar som Mattias refererat.
A) Allmänt
Redan under mina grundkurser i naturgeografi, på mitten av 1970-talet och
början av 1980-talet (den åldern är inte daterad med C-14, så det är en gammal
gubbe!), gick vi igenom hur det kan bildas och bildas mängder av “varv” på
kanske sekunder eller minuter i “turbidity currents”. Man försöker skilja
sådana varv från årliga varv, men det går inte alltid. Och, man gör inte alltid
de undersökningarna (snarare verkar det vara mycket sällan ...).
Rekordet för varv är ca 1000 stycken på 3-4 år, utanför en glaciär i Alaska
(Muir glacier). I varv som anses vara årliga finns ofta climbing ripples, water
escape structures och andra tecken på mycket snabb avsättning, speciellt i de
djupare lagren. Man har observerat nutida sjöar där det bildas flera varv varje
år. Man får ofta göra omtolkningar i hur man korrelerar lagren, så dateringar
kan ändras med tusentals år, eftersom det i grunden bara är ljusa/mörka lager.
Hur man än korrelerar blir det alltså “rätt” när det mest bara är mörkt/ljust.
Man försöker ibland hitta oberoende metoder som grund för korreleringarna - t
ex datering med C-14 av organiskt material i lagren. Om då C-14 är i obalans
blir det fel ålder vid korreleringarna. Från 1795 fram till ca 1980 var grunden
för tolkning av lagren att de bildats långsamt, speciellt de lager som består
av lera eller kalk. Men, redan förekomsten av fossil i dem tyder på att de
måste ha bildats snabbt, så att djuren och växterna inte hunnit ruttna (inga
bortförklaringar om att det varit syrefritt - tack!). Nu visar även experiment
att lager av lera bildas lika snabbt som lager av sand. Tidigare experiment
hade använt felaktiga metoder för att beräkna hur snabbt lager bildas.
Några källor finns här nedan. Det finns många, många fler! Ja - detta är ett
område som bygger på mycket data och många observationer, så då MÅSTE man ha en
lång lista med källor för att täcka upp det området. Efter denna korta resumé,
skall jag nämna lite specifikt om de artiklar Mattias hänvisat till.
Om man vill ha något exakt specificerat svar kan jag lägga till detaljer, men
då måste man i detalj berätta vad som är problemet och inte bara hänvisa till
en sammanfattande artikel. Vi kan alltså gå in på varje detalj om detta, om så
önskas. Detta är en hel vetenskapsgren (även det), så jag kan inte skriva en
bok om det nu och här ... (Någon källa nedan kan finnas på två platser, för det
är taget från olika platser där jag har information om de artiklar jag studerat
på området ...)
* Kuenen, Ph. H. (1964) “Deep Sea Sands and Ancient Turbidites” in Bouma, A. H.
& Brouwer, A. (Eds.) “Turbidites”, Elsevier Publ., Amsterdam, p. 3-33.
* Pettijohn, F. J. & Potter, P. E. (1964) “Atlas and Glossary of Primary
Sedimentary Structures”, Springer-Verlag, New York.
* Winterer, E. L. (1964) “Late Precambrian Pebbly Mudstone in Normandy, France:
Tillite or Tilloid?” in Nairn, A. E. M. (Ed.) “Problems in Palaeoclimatology”,
John Wiley & Sons, London, p. 159-178.
* McKee, E. D., Crosby, E. J. & Berryhill, H. L. Jr. (1967) “Flood
Deposits, Bijou Creek, Colorado, June 1965", Journal of Sedimentary
Petrology, Vol. 37, p. 829-851.
* Lowe, D. R. (1982) “Sediment Gravity Flows: II. Depositional Models with
Special Reference to the Deposits of High-Density Turbidity Currents”, Journal
of Sedimentary Petrology, Vol. 52, p. 279-297.
* Gravenor, C. P. & Rocha-Campos, A. C. (1983) “Patterns of Late Paleozoic
Glacial Sedimentation on the Southeast Side of the Paraná Basin, Brazil”,
Palaeogeography, Palaeoclimatology, Palaeoecology, Vol. 43, p. 1-39.
* Molnia, B. F. (1983b) "Subarctic Glacial-Marine Sedimentation: A
Model", in Molnia, B. F. (Ed.) "Glacial-Marine Sedimentation",
Plenum Press, New York, 95-144.
* Smith, N.D. & Ashley, G. (1985) Proglacial lacustrine environment, in
Ashley, C.M., Shaw, J. & Smith, N.D. (Eds.) Glacial sedimentary
environments, Sepm short course notes, vol. 16, pp. 135-216. DOI:
10.2110/scn.85.02.0135
* Lowe, D. R. (1988) “Suspended-Load Fallout Rate as an Independent Variable in
the Analysis of Current Structures”, Sedimentology, Vol. 35, p. 765-776.
* Domack, E. W. (1990) “Laminated Terrigenous Sediments from the Antarctic Peninsula:
The Role of Subglacial and Marine Processes” in Dowdeswell, J. A. &
Scource, J. D. (Eds.) “Glacimarine Environments: Processes and Sediments”,
Geological Society (London) Spec. Publ. No. 53, p. 91-103.
* Cowan, E. A. & Powell, R. D. (1990) “Suspended Sediment Transport and
Deposition of Cyclically Interlaminated Sediment in a Temperate Glacial Fjord,
Alaska, U.S.A.” in Dowdeswell, J. A. & Scource, J. D. (Eds.) “Glacimarine
Environments: Processes and Sediments”, Geological Society (London) Spec. Publ.
No. 53, p. 75-89.
* Schieber, J. Southard, J. & Thaisen, K., 2007. Accretion of mudstone beds
from migrating floccule ripples, Science, 318, 1760-1763. DOI:
10.1126/science.1147001
* Schieber, J., Southard, J.B., Kissling, P., Rossman, B. & Ginsburg, R.,
2013, Experimental deposition of carbonate mud from moving suspensions:
importance of flocculation and implications for modern and ancient carbonate
mud deposition. Journal of Sedimentary Research, v. 83, p. 1025-1031. DOI:
10.2110/jsr.2013.77
* Sutherland, B.R., Barrett, K.J. & Gingras , M.K. (2015), Clay settling in
fresh and salt water, Environmental Fluid Mechanics, 15, 147-160. DOI
10.1007/s10652-014-9365-0.
* Shanmugam, G., 2016. Submarine fans: a critical retrospective (1950-2015).
Journal of Palaeogeography 5, 110-184.
* Yawar, Z. & Schieber, J. (2017) On the origin of silt laminae in
laminated shales, Sedimentary Geology, vol 360, 22-34.
Mats
Molén Inlägg 6, nr 2
Alla de här nedan orkar jag inte skriva i tidsordning, men alla innehåller
dokumentation om något av det jag skrivit i inledningen.
Ringberg, B. & Rudmark, L. Boreas, vol 14, 1985, sid 107-110 och Strömberg,
B. Boreas, vol 14, 1985, 111-115
Hansen, S. “Varvighed i danske og skaanske senglaciale Aflejringer”, Danmarks
geologiske undersøgelse, raekke 2, nr 63 1940, sid 422-424. Se även Flint, R.
F. ibid och Flint, R. F. “Glacial and Pleistocene Geology”, JW 1957, sid 297.
Pickrill, R. A. & Irwin, J. “Sedimentation in a Deep Glacier-Fed Lake —
Lake Tekapo, New Zealand”, Sedimentology, vol 30, 1983, sid 63-75
Bergström, R. “Stratigrafi och isrecession i södra Västerbotten”, SGU C 634,
1968, sid 29-32, 37-40
Lindström, E. “Deglaciation, sediment och högsta kustlinje i nordvästra
Ångermanland”, UNGI rapport 26, Uppsala 1973, sid 47-51, 67, 247-253
Borell, R. & Offerberg, J. “Geokronologiska undersökningar inom
Indalsälvens dalgång mellan Bergeforsen och Ragunda”, SGU, serie Ca, nr 31,
1955
Kuenen, P. H. “Turbidity Currents as the Cause of Glacial Varves”, JG, vol 59,
sept 1951, sid 507-508
Kuenen, P. H. “Mechanics of Varve Formation and the Action of Turbidity
Currents”, Geologiska föreningens i Stockholm Förhandlingar, vol 73, jan-febr
1951, sid 69-84 och
Eriksson, K i “Glacial Deposits in North-West Europe”, Ehlers, J. (red.), A. A.
Balkema, Rotterdam 1983, sid 111.
Jopling, A. V. “Some Deductions on the Temporal Significance of Laminae
Deposited by Current Action in Clastic Rocks”, JSP, vol 36, dec 1966, sid
880-887
McKee, E. D. “Experiments on Ripple Lamination” i “Primary Sedimentary Structures
and Their Hydrodynamic Interpretation”, Middleton, G. V. (red.), SEPM, nr 12,
1965, sid 66-83 och Allen, J. R. L. ibid.
Simola, H. & Tolonen, K. “Diurnal Laminations in the Varved Sediment of
Lake Lovojärvi, South Finland”, Boreas, vol 10, 1981, sid 19-26.
Lambert, A. & Hsü, K. J. “Non-Annual Cycles of Varve-Like Sedimentation in
Walensee, Switzerland”, Sedimentology, vol 26, 1979, sid 453-461.
Berthault, G. “Sedimentologie”, Comptes Rendus De L’Académie Des Sciences, vol
303 1986, serie II, sid 1569-1574
Berthault, G. “Sedimentation of a Heterogranular Mixture: Experimental
Lamination in Still and Running Water”, ENTJ, vol 4, 1990, sid 95-102 (först
publicerad i Comptes Rendus De L’Académie Des Sciences, 1988, t. 306, serie II,
sid 717-724)
Julien, P. Y. et al “Experiments on Stratification of Heterogenous Sand
Mixtures”, Bulletin Société géologique France, vol 164, 1993, sid 649-660
(samma artikel publicerad i ENTJ, vol 8, 1994, sid 37-50)
Fineberg, J. “From Cinderella´s Dilemma to Rock Slides”, Nature, vol 386, 1997,
sid 323-324
Makse, H. A. et al “Spontaneous Stratification in Granular Mixtures”, Nature,
vol 386, 1997, sid 379-382
Julien, P. Y. et al “Experimental Mechanics of Sand Stratification”, ENTJ, vol
12, 1998, sid 218-221
Murray, R. W. et al “Diagenetic Formation of Bedded Chert”, Geology, vol 20,
1992, sid 271-274
Stihler, S. D. et al “`Varve´ Counting vs. Tephrochronology and 137Cs and 210Pb
Dating”, Geology, vol 20, 1992, sid 1019-1022
Drummond, C. N. & Wilkinson, B. H. “Aperiodic Accumulation of Cyclic
Peritidal Carbonate”, Geology, vol 21, 1993, sid 1023-1026
Peper, T. & Cloetingh, S. “Autocyclic Perturbations of Orbitally Forced
Signals in the Sedimentary Record”, Geology, vol 23, 1995, sid 937-940
Brack, P. et al “Biostratigraphic and Radiometric Age Data Question the
Milankovitch Characteristics of the Latemar Cycles (Southern Alps, Italy)”,
Geology, vol 24, 1996, sid 371-375
Hecht, J. “Tibetan Ice Forces Climate Rethink”, NS, vol 154, 28 juni 1997, sid
17
Sugisaki, R. et al “Triassic Bedded Cherts in Central Japan are Not Pelagic”,
Nature, vol 298, 1982, sid 644-647
Feldman, H. R. et al “A Tidal Model of Carboniferous Konservat-Lagerstätten
Formation”, Palaios, vol 8, 1993, sid 485-498.
Mats
Molén Inlägg 6, nr 3
B) Artiklar Mattias hänvisar till, samt andra artiklar om området
Allmänt - den senast publicerade artikeln Mattias hänvisar till:
Zolitschka B et al: Quaternary Science Reviews 117(1):56-65 (2015) Varves in
lake sediments – a review
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0277379115001262
I denna review-artikel fanns ingen information om hur man separerar varviga och
icke varviga sediment, men turbidities etc nämndes. Det finns ingen genomgång
av alla problem med tolkning av lagren, utan det är en “populär”
sammanfattning. Andra sammanfattningar om andra områden går ofta igenom problem
mycket noggrannare. Se t ex:
Shanmugam, G., 2016. Submarine fans: a critical retrospective (1950-2015).
Journal of Palaeogeography 5, 110-184.
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S2095383616000146
För att veta om varv verkligen är årliga måste man ha oberoende data, typ att
man hittar ett mynt utgivet 1953 i ett lager som man tror är från 1953 (det kan
ju även ligga i senare bildade lager ...), eller, som i artikeln nedan,
radioaktivt nedfall från t ex Tjernobylolyckan, Det senare hjälpte till att
datera lager som var yngre än 150 år, vilket bara det var ett stort jobb. Man
kan inte bara hänvisa till flera “flytande” metoder, som man korrelerat ihop på
olika mer eller mindre osäkra sätt, så de skall passa med varandra och säga att
“detta är sanningen”. Om en korrelering är fel följer andra metoder förstås med.
“A spatiotemporal investigation of varved sediments highlights the dynamics of
hypolimnetic hypoxia in a large hard-water lake over the last 150 years”
[
http://onlinelibrary.wiley.com/.../lo.2013.58.4.1395/pdf]
https://aslopubs.onlinelibrary.wiley.com/doi/pdf/10.4319/lo.2013.58.4.1395
Och, frågan är hur det är med den fråga vi nu diskuterar. Skall man bygga på
direkt observerade och uppmätta data under en kortare tid, eller indirekt
beräknade data som inte överensstämmer med nutida data men som ger en hög
ålder?
C. Varven i Japan . Intro samt Mattias källor
Jag kollar inte de andra allmänna artiklarna Mattias hänvisat till, eftersom de
(förmodligen) visar hur man passar in sina data i den grundsyn man har. Jag har
läst mer än det jag kommenterar, men går inte in på allt. Om Mattias har något
exakt som han vill ha svar på, får han gärna specificera det. (Jag kan som sagt
specificera och gå djupare in på alla frågor ovan, där jag mest nämnt en lång
rad med referenser, eller artiklarna nedan.)
Jag tar även med nyare publikationer som Mattias inte nämnt.
Liknande organismer, diatoméer, som finns i Suigetsusjöns "varv"
finns på många andra platser. I sådana lager har man hittat t ex hela valar och
andra fossil som fåglar, fiskar och sjölejon begravda. Eftersom skeletten inte
helt har hunnit ruttna bort (utan faktiskt är mycket välbevarade), kan man
förstå att lagren med diatoméer är mycket snabbt avsatta. Diatoméer är alltså
små alger med skal, och de kan bildas i så stor mängd vid “algblomning” att de
kan begrava djur och växter. Lagren med valen etc är flera meter mäktiga, och
innehåller växlingar mellan tunna ljusa lager rika på diatoméer och tunna mörka
lager med mer sediment. Ibland syns dock inte lagren. Dessa lager liknar lagren
i Suigetsu-sjön, förutom att man inte hittat några valar begravda i lagren I
Japan.
Noggrann genomgång av diatomé-avsättning (jag orkar inte räkna upp egna källor,
men denna artikel är en ganska bra genomgång):
https://creation.com/images/pdfs/tj/j09_2/j09_2_244-258.pdf
Källa som visar att lagren med valen är uppbyggda på liknande sätt som i
Suigetsu.
Bramlette, M. N., 1946. The Monterey Formation of California and the origin of
its siliceous rocks. US Geological Survey Professional Paper 212.
https://pubs.usgs.gov/pp/0212/report.pdf
Flervarviga lager (sub-laminae), som kan ha orsakats av stormar,
temperaturförändringar eller annat:
https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1002/jqs.947
“Deglacial seasonal and sub-seasonal diatom record from Palmer Deep,
Antarctica”
Mattias källor, som jag hoppas han har läst!
I
https://www.cambridge.org/core/journals/radiocarbon/issue/intcal-13/A82311735C77097CA82566D7D2F2B76E nämnde
man koraller i Bahamas, vilket kanske var det Mattias tänkte på (se tidigare
inlägg), men han hade länkat till en artikel om Barbados. I denna artikel
nämner man många problem med korreleringar, t ex att tidsskalor kan misstämma
med 1000 år. Men, man förkastar förstås inte den tidskala som man tror på!
Nakagawa et al. Quaternary Science Reviews 36:1-41 (2012) SG06, a fully
continuous and varved sediment core from Lake Suigetsu, Japan: stratigraphy and
potential for improving the radiocarbon calibration model and understanding of
late Quaternary climate changes
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0277379110004440
(Det är fel sidnummer - 164-176!)
Staff et al. Radiocarbon 53 (3): 511-528 (2011) New 14C Determinations from
Lake Suigetsu, Japan: 12,000 to 0 cal BP
https://journals.uair.arizona.edu/index.php/radiocarbon/article/view/12340
Staff et al. Radiocarbon 55 (4): 2049-2058 (2013) Integration of the Old and
New Lake Suigetsu (Japan) Terrestrial Radiocarbon Calibration Data Sets
https://journals.uair.arizona.edu/index.php/radiocarbon/article/view/16339
Smith et al. Quaternary Science Reviews 67: 121-137 (2013) Identification and
correlation of visible tephras in the Lake Suigetsu SG06 sedimentary archive,
Japan: chronostratigraphic markers for synchronising of east Asian/west Pacific
palaeoclimatic records across the last 150 ka
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0277379113000413
Smith et al. Quaternary Science Reviews 30: 2845-2850 (2011) Toward
establishing precise 40Ar/39Ar chronologies for Late Pleistocene palaeoclimate
archives: an example from the Lake Suigetsu (Japan) sedimentary record.
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0277379111002046
Ta bort eller dölj detta
Mats
Molén Inlägg 6, nr 4
D. Varven i Japan - detaljkritik
Jag nämner nu inte alla problem som forskarna diskuterar i artiklarna, sådant
de inte säkert vet och olika problem med korreleringar o dyl. Jag nöjer mig
mest med de mer grundläggande problemen.
Ta bort eller dölj detta
Mats
Molén Inägg 6, nr 5
Redan i artikeln “Nakagawa et al. Quaternary Science Reviews 36:1-41 (2012)
SG06, a fully continuous and varved sediment core” skriver man att det INTE är
en “fully continuous and varved sediment core”, så jag vet inte hur de ens kan
ha den titeln på artikeln. De skriver en hel del om problemen med borrkärnan
som de tagit genom alla sediment, men jag går inte in på dem. Och de skriver om
“large floods” som avsatt vissa lager.(det är egentligen ganska små
översvämningar ...). De nämner även att botten av borrkärnan kan vara mellan
150.000-200.000 år (de flesta artiklar verkar använda åldern 150 000 år). De
nämner att felen när man beräknar åldar med varv blir kummulativa, dvs större
ju längre ner i lagren man kommer.
Av ca 50 000 undersökta “varv”, var det bara hälften man kunde se. De andra
varven interpolerades, dvs utifrån tanken om att lagren bildats mycket långsamt
beräknade man “artificial varves” (byggt på dateringar med C-14 eller andra
metoder). Bilder på lagren visar att de inte är jämna, utan de går lite uppåt
och neråt och kan dela sig i två lager. Men, det finns inga spår av biologisk
aktivitet (typ maskar) som skulle ha kunat förändra lagrens utseende. För
interpoleringarn använde man ett datorporgram som var “absolut objektivt” men
måste kontrolleras manuellt. Ingen verkade dock fundera över att själva
dataprogrammet kanske inte var inskrivet så att det var helt objektivt,
eftersom människor gjort det.
Källa:”An automated method for varve interpolation and its application to the
Late Glacial chronology from Lake Suigetsu, Japan” 2012
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1871101412001513
I en artikel publicerad 2018 nämnde man inget om avsaknad av varv, utan endast
att sjön var varvig mellan 10.000-70.000 år. (Integrating the Holocene
tephrostratigraphy for East Asia using a high-resolution cryptotephra study
from Lake Suigetsu (SG14 core), central Japan (2018),
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0277379117306789
Man hade nu borrat ner till 98 meters djup i sjöbottnen. I artikeln nämnde man
mest allmänna problem, och att den “age model” man hade för sjön var den bästa
dateringen av en del vulkanutbrott i området. (Artikeln undersökte vulkanisk
aska, men av någon anledning jämförde man endast de mindre viktiga “major
elements” och inte de mer viktiga “minor elements”, så finansieringen av
projektet kanske var på upphällningen ...)
Man såg spår av 362 mindre översvämningar i lagren i Suigetsu-sjön, som bildats
som följd av t ex mycket nederbörd, jordbävningar och skred.. Och, man vet att
snabb avsättning av lager inte avstannar på en gång, utan lager separerar
spontant ofta (p g a olika processer) så det blir flera extra varv efter en “katastrof”.
Och, vid en översvämning eller vulkanutbrott (med nedfall av aska) kan det lätt
bli algblomning, så diatoméer snabbt förökar sig.
Källa. “Event layers in the Japanese Lake Suigetsu ‘SG06’ sediment core:
description, interpretation and climatic implications”
[
https://ac.els-cdn.com/.../1-s2.0-S0277379113004204-main...]
I artikeln “Smith et al. Quaternary Science Reviews 67: 121-137 (2013)
Identification and correlation of” som Mattias hänvisar till får man extra
intressanta resultat om man analyserar datat lite extra. Om man jämför
C-14-åldrarna med sedimentlagrens mäktighet, tar det längre och längre tid för
lagren att avsättas ju äldre de är (djupare ner i lagerföljden). Om man jämför
figur. 2 med dateringarna i tabell 2 (i artikeln), minskar
sedimentationshastigheten från ca 1,5 mm/år till ca 0,8 mm/år
Mats
Molén Inlägg 6, nr 6
E. Varven i Japan - sammanfattning
a) Återigen finns många små problem med korreleringar.
b) Endast ungefär hälften av de varv man skriver om, finns i sjön. Resten är
utan varv, vilket kan tyda på snabb avsättning. Och, även varv avsätts ju
snabbt och inte bara årligen. I en föränderlig miljö, som under en tid av mer
extremt klimat under istiden, eller vid återkommande
vulkanutbrott/jordbävningar/tsunamis/mindre översvämingar etc, kan det bli
algblomning många gånger per år, följt av mer normal sedimentation. Då skulle
man få den typ av lager vi ser i Suigetsu-sjön.
c) Det mest intressanta är att sedimentationshastigheten minskat från ca 1,5
till ca 0,8 mm/år, om man tar de dateringar som anges för lagren i sjön. Detta
stämmer överens med vad skapelsetroende forskare anser om C-14-haltens
förändring genom tiderna. Om C-14-halten inte varit i grunden konstant, blir
det längre tid för varje “varv” ju längre tillbaka i tiden man kommer.
Mats
Molén Nej. Det kommer en kort sammanfattning av mina inlägg i
morgon, med något enstaka mer fakta. Men, om du vill kan du börja titta på det
jag skrivit.
Mats
Molén Nu kommer mitt sista inlägg, på mina "magra"
dokumenterade källor.
Inlägg 7, del 1.
7. Slutsats:
A) Kort intro
Jag börjar med samma mening som i mitt första inlägg. Mattias har gjort ett bra
jobb och gått igenom en hel del material. Men, det är tyvärr en del problem med
detta material.
Den sammanfattning av data som Mattias gjort, har jag även sett på typ en del
anti-skapelse-siter, så jag vet inte om Mattias hämtat sina uppgifter därifrån
eller har gjort egna undersökningar och läst alla artiklar han hänvisat till.
Men, det får vi se av diskussionen som kommer. Förhoppningsvis ar det jag
skrivit rätt, men ingen är ju felfri. Och, jag är ivrig att lära mig mer!
B) Allmänna kommentarer
Det finns mängder av problem med korreleringar, varav jag nämnt några i
inläggen ovan. Det är nog en anledning att de forskare som undersöker detta
skriver typ “age model” o dyl, i st f att hävda att det är sanningen med stort
S (denna grundläggande ödmjukhet finns i många artiklar Mattias hänvisat till).
Dessa osäkerheter gör att det finns en ganska stor flexibilitet i hur man kan
korrelera olika proxies (C-14, droppstenar osv). Och, skulle det var fel i
någon av grundmetoderna/proxies drar detta med sig alla de andra metoderna.
Alla som håller på med vetenskap vet att det finns några “absoluta” metoder för
tidsskalan som alla andra relativa dateringsmetoder tolkas in i, dvs de
relativa dateringsmetoderna korreleras “baklänges” genom att man byggt upp dem
med jämförelser med de “absoluta” metoderna. C-14 brukar betraktas som en
absolut metod, men i det här fallet har man gjort dateringar med årsringar till
den “aboluta” metoden. Men, samtidigt använder man C-14 för att knyta ihop och
“grund-korrelera” årsringarna och alla andra metoder. Så, egentligen är C-14
den viktigaste metoden i alla fall.
Mats
Molén Inlägg 7, del 2 av 2
C) Specifika kommentarer = sammanfattning av mina inlägg
1) Nutida mätningar, även om de inte är absoluta, visar på en viss obalans i
C-14-halten, även om man inte vet exakt då man måste extrapolera beräkningarna.
Poäng för konstant C-14-halt = 1(?). Poäng för förändrad C-14-halt = 0
Med de äldre mätningar jag först hänvisade till, som jag nu fått nya data om
(tack Mattias!), hade “poängen” gått till undertecknad. Men, nu kanske
ställningen blir ungefär lika. Jag gav dock ett poäng till Mattias!
2) Mätningar på sedimentlager, torv, avföring, samt lagren i Suigetsu (punkt 6)
som visar tecken på obalans och lägre C-14- halt längre tillbaka i tiden
(Åldern ökar mer per centimeter, ju längre ner man kommer)
Poäng för konstant C-14-halt = 0. Poäng för förändrad C-14-halt = 1
3) C-14 och årsringar på träd. Nutida observationer visar att det bildas flera
tillväxtringar varje år, som man inte räknat med när man gjort tidsskalan.
Korrigerar man för dessa observationer samt “rättar till” kurvan för
korrelation med C-14, blir det en mycket lägre ålder. (Jag skrev lite mer om
detta i ett extra inlägg, som jag lägger in efter allt annat).
Poäng för konstant C-14-halt och att årsringar är årliga = 0.
Poäng för förändrad C-14-halt och att “årsringar” där man gjort mätningar INTE
är årliga = 1
4) Droppstenar. Mätningar av nutida dropsptenar visar hur snabbt de kan bildas.
Det finns ingen obbservation utifrån själva droppstenarna som tyder på att de
inte kan ha bildats snabbt tidigare, även om tillväxten avstannat helt eller
delvis idag.
Poäng för att det alltid varit långsam tillväxt = 0. Poäng för förändrad
tillväxthastighet, gjord utifrån nutida observationer = 1
5) Koraller/rev. Nutida observationer visar att dessa växer till mycket
snabbare än det måste ha gjort om allting är så gammalt som det sägs.
Poäng för att det varit långsam tillväxt = 0. Poäng för snabbare
tillväxthastighet, gjord utifrån nutida observationer = 1
6) Varven i Suigetsu. De flesta var syns inte. Mägder av experiment och
observationer visar hur varv kan bildas snabbt. En överblick av varven visar
att de antingen bildades mycket långsammare tidigare, eller att C-14-halten har
förändrats.
Poäng för att lagren alltid bildats långsamt = 0 (?). Poäng för att lagren
bildats snabbt = 1 (?)
D) Slutsats:
Även om det finns saker man kan diskutera här, ger de systematiska
förändringarna samt andra fakta och tolkningar en klar övervikt till fördel för
den exponentiella tolkningen av C-14-halten.
Slutställningen blir alltså 1p(??) för konstant C-14-halt och långsam
tillväxt/bildning samt 5p (?) för förändrad C-14-halt och snabbare
tillväxt/bildning av alla de fakta som vi nu diskuterat.
E) Ytterligare kommentarer - som visar att alla spår av högre liv på jorden är
unga
C-14-dateringar kan endast användas till en viss maximal ålder. I artiklarna
som Mattias hänvisat till står det ofta maximalt 50.000 år. Men, den yttersta
gränsen för metoden är strax över 60.000 år. Efter den åldern finns det inget
C-14 kvar att mäta.
När man förfinade tekniken för C-14-dateringar, och gick över till AMS (
https://www.radiocarbon.com/accelerator-mass-spectrometry.htm),
ville man hitta prover som saknade C-14 för att kunna “nollställa” alla prover.
Men, jag vet inte om man hittat något prov som saknar C-14 från fanerozoikum
(vilket innefattar kambrium till nutid). På senare tid har skapelsetroende
själva skickat in prover där man fått samma resultat som de “sekulära”
mätningarna. När man daterar prekambrisk grafit (och tomma prover) når man dock
gränsen för C-14-dateringar. Så - forskarna KAN göra undersökningar som visar
att det INTE kommit in nutida skräp i proverna (se även tidigare inlägg, där
jag nämde det). Och, dateringar av upp till 100-tals miljoner år gamla fynd med
C-14 ger åldrar i storleksordningen ca 30.000 - 60.000 år Detta ger således en
maximal ålder på fossilen, med C-14-dateringar. Det säger ingenting om lagren
innan fossilen bildades och vad som hände då (det som kallas prekambrium).
Däremot vet man att höga åldrar från urberget (prekambrium) ofta stannar kvar
(mer eller mindre) när detta urberg smälter ner och transporteras med t ex
vulkaner och avsätts i nutid (metoder som bygger på isotoper av t ex U, Pb, Sr,
R, K och Ar). Tar man sedan hänsyn till den obalans man sett iC-14-halten blir
den maximala åldern ännu lägre, även om åldern inte skulle bli så låg som om
man bygger på mätningarna från innan 2012 (
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0012821X1200266X),
korrigerad 2016 (
http://cc.oulu.fi/~usoskin/personal/isotopes_JGR.pdf )
och att man inte vet exakt, då man extrapolerar värdena (se artikeln från
2017
http://onlinelibrary.wiley.com.ezp.sub.su.se/.../2016.../pdf -
allt detta publicerat och diskuterat noggrannare i första inlägget jag gjorde).
Skapelsetroende anser att jorden börjat utan C-14 i atmosfären, att den sedan
sigit till en viss nivå, att sedan halten sjunkit mycket vid den stora
översvämning man tror på, och att halten sedan stigit igen. Det senare innebär
att fynd från olika perioder kan få samma ålder med datering med C-14.
Skapelsetroende har även letat och hittat C-14 i diamanter. Ja - det finns där
(detta finns publicerat i den sekulära litteraturen), men jag tror de bildats
genom påverkan av radioaktiva sönderfallsprocesser djupt ner i jordens inre där
diamanter bildas. Jag anser således att C-14 i diamanter inte har något med
jordens ålder att göra, utan att de egentligen skulle ha samma “ålder” som
prekambrisk grafit -.alltså INGET C-14. (Jag kan bifoga källor till C-14 I
daiamanter om det är intressant, men eftersom jag inte anänder det som argument
emot det Mattias tror, blir det för mycket utvikning.)
Källor till C-14-dateringar av gamla prover, samt hur snabbt skräp kommer in i
proverna (det jag nämnde ovan):
Radiocarbon, vol 28, nr 2A, 1986, sid 118, 229-245
Radiocarbon, vol 29, 1987, sid 323-346
Radiocarbon, vol 31, 1989, sid 117-120
Radiocarbon, vol 28, nr 2A, 1986, sid 473-485
Radiocarbon, vol 29, nr 3, 1987, sid 323-333.
Radiocarbon, vol 28, nr 2A, 1986, sid 229-236 och 246-255.
Det finns även nyare sekulära dateringar publicerade på “miljontals” år gamla
fynd, som ger en låg ålder, men även en hel del som publicerats av
skapelsetroende forskare. Forskare är INTE så experimentellt okunniga att de
låtit nutida C-14 kommit in i alla prover, när man ansträngt sig för att detta
inte skall ske. Det gäller speciellt dem som publicerat i den sekulära
litteraturen men även dem som publicerat i skapelselitteratur (Jag går inte här
igenom hur man gjort, men det finns mer eller mindre väl beskrivet i det som
publicerats).
Så - trots alla saker som korrelerats med varandra i Suigetsu, är de
ihoppassade med varandra. Många korreleringar kan fortfarande vara riktiga, men
när man undersöker hastigheterna för hur snabbt olika saker bildas, blir åldern
automatiskt mycket lägre. Detta är - som Mattias skrivit at tjag skriver (och
det är förstås rätt!) - grundat på naturvetenskapliga undersökningar och inte
på Bibeln. Men, mågna ateister börjar med sin tro att Bibeln inte kan vara sann
(mer eller mindre omedvetet), och därför kan de inte acceptera vad man får fram
med naturvetenskaplig forskning.
Mats
Mats
Molén Extra inlägg ...
Extra inlägg
Lite mer om C-14 och årsringar
Frågan är vad vi egentligen vet. Finns det några grundläggande systematiska fel
i den kurva man gjort för att passa in C-14-dateringar och årsringar?
Det är aldrig (?) så att varje mätning man gör med en viss metod ger ett exakt
svar, som alltid helt stämmer med det man tänkt sig. Förutom rena fel, som
alltid kan dyka upp, kan det variera lite upp och ner på olika mätningar.
För korrelationen mellan årsringar och C-14-dateringar kan man se en
systematisk trend, som blir mer tydlig ju längre bak i tiden man går. Förutom
att C-14-dateringarna sakta men säkert blir lägre än dateringarna med årsringar
(större skillnad ju längre tillbaka i tiden man går) finns det hela tiden
systematiska “hopp” i mätningarna. Man kan se att C-14-åldrarna sakta men
säkert blir högre. Men sedan plötsligt, gång på gång, hoppar C-14-åldrarna
(jämfört med årsingarna) neråt så att dateringar med årsringar ger en högre och
högre ålder jämfört med C-14-dateringar. Om detta skett vid något enstaka
tillfälle, om det var en sakta nedåtgående trend, eller om det var lite upp och
ner i mätningarna hela tiden, så vore det inte lika mycket man behövde fundera
på. Men, först är det en normal systematisk långsam ökning så att årsringarna
sakta blir äldre och äldre (dvs det man borde vänta sig om de tolkningar man
gjort stämmer). Men sedan hoppar plötsligt C-14-dateringen ner till en lägre
ålder jämfört med årsringarna innan det igen blir långsamt och sakta äldre och
äldre. Alla dessa otaliga och systematiska hopp syns inte i de slutliga
kurvorna som publicerats för “allmänheten” (men de finns i det publicerade
grunddatat), för i de kurvorna har man slätat ut datat - något som är naturligt
vid “vanliga” avvikelser vid mätningar.
Men, här är det alltså systematiskt på ett sätt och inte bara “vanliga”
skillnader. Varför är det så här? Hoppar C-14-halten plötsligt ett år till ett
helt nytt värde, gång på gång? Inget är ju omöjligt förstås, men det verkar
mycket långsökt. Däremot, om man råkar korrelera ihop årsringarna från två träd
fel, så de råkar förskjutas typ 20 år fel eller 100 år fel, blir det
automatiskt ett hopp i C-14-dateringarna. Det är precis ett sådant systematiskt
“hoppande” man ser i korreleringarna hela tiden. Om man tror på C-14-metoden, i
stället för korreleringar mellan olika träd som gjorts för att få denna
tidsskala att passa med Fergusons tidsskala (som dessutom bygger på att det
inte finns dubbla/flerdubbla årsringar), och tar bort alla dessa systematiska
hopp, får man samma svar som den systematiska exponentiella ökningen i
C-14-åldrar i sediment etc.
Alltså, om man tar hänsyn till hoppen i mätningarna och sedan jämför de
mätningar man gjort i nutid och på lager av sediment, får man samma resultat -
C-14-halten har ökat från ett mycket lågt värde till det vi har i dag, vilket
innebär att alla dateringar får exponentiellt högre och högre värden. Eftersom
detta är en exponentiell kurva märks det mest på de högre åldrarna, förstås.
Detta har inget alls att göra med Bibeln och den kristna tron utan är ren
naturvetenskap.
Mattias
Larsson OK; då lägger jag locket på för dina framföranden tillsvidare.
Mats
Molén OK. Ja - jag vet inte vad jag skall skriva nu, eftersom det
nu är din tur. Du tog ju upp ganska mycket, så då gjorde jag det också. Om man
kan begränsa diskussionen lite grann så kan vi göra det, men vi kan ta allt på
en gång eller fråga efter fråga. Båda har vi ju gjort "grundinlägg"
så då kan man diskutera varje inlägg för sig efter det.
Mattias
Larsson Mats Molén jag
vill be dig att inte yttra dig utom på uppmaningar från mig om förtydliganden
och andra specifika frågor. Här kommer en sådan:
Du talar om hopp och sådant i C14-kurvan. Menar du då det man brukar kalla
"wiggles" i "wiggle-matching" till exempel?
"Förutom att C-14-dateringarna sakta men säkert blir lägre än dateringarna
med årsringar (större skillnad ju längre tillbaka i tiden man går) finns det
hela tiden systematiska “hopp” i mätningarna. Man kan se att C-14-åldrarna
sakta men säkert blir högre. Men sedan plötsligt, gång på gång, hoppar
C-14-åldrarna (jämfört med årsingarna) neråt så att dateringar med årsringar
ger en högre och högre ålder jämfört med C-14-dateringar. .......Alla dessa
otaliga och systematiska hopp syns inte i de slutliga kurvorna som publicerats
för “allmänheten” (men de finns i det publicerade grunddatat), för i de
kurvorna har man slätat ut datat - något som är naturligt vid “vanliga”
avvikelser vid mätningar."
Eller vad menar du annars? Använd ett specifikt exempel med bild om du menar
något annat.
Mattias
Larsson I min bokhylla har jag den andra utgåvan av
Mats Moléns bok
som behandlar dessa frågor, vilken jag stötte på i gymnasiet eller mina tidiga
universitetsår. Som ni kan se så är det samma tunna och samma försök att
argumentera utifrån en påstådd ”obalans” med en alltigenom imaginär
nedåtgående kurva i C14-halt i det förflutna. Denna upplaga är från 1988, för
30 år sedan, så Mats har alltså hållit på med ungefär samma sak i mer än 30 år.
Det var rent nonsens då Mats började med detta, och det är ännu mer tydligt att
det är nonsens idag. Mats tycks helt enkelt oförmögen att ta till sig det
verkliga evidensläget trots att han försöker projicera en bild av att han har
koll på läget. Jag hoppas detta är tydligt redan från det ni har läst hittills,
men om så inte är fallet kan vi nog reda ut det.
Mats långa kavalkad av postningar utgör inte något stöd för hans eget påstående
om en avtagande C14-halt bakåt i tiden. Inte heller utgör de någon relevant
kritik mot de data jag har lagt fram. Mats ägnar sig över huvud taget inte åt
någon vetenskaplig argumentation. I själva verket har jag aldrig i hela mitt
liv sett en sådan massiv anhopning av desinformation som det material Mats har
lagt fram. Hela materialet består i huvudsak av lösa påståenden som inte backas
upp av Mats referenser. Många referenser är helt irrelevanta för ämnet; nästan
ingen av dem kan användas som stöd för Mats påståenden. De visar alltså inte
alls det som Mats påstår. En del är dessutom så felrepresenterade i Mats
framställning att det inte bara kan handla om rena missförstånd; det utgör rent
bedrägligt beteende från Mats sida.
Notera att jag på ett tidigt stadium har sagt åt Mats att inte göra på det
sättet. Själv har jag totalt lagt fram ett tiotal artiklar: några
översiktsartiklar och en artikel vardera för att dokumentera en enskild poäng
jag har lagt fram. För varje artikel har jag presenterat en kontext och
demonstrerat den huvudsakliga poängen med vad jag vill ha sagt med artikeln.
Mats gör inte så, utan han lägger fram ospecifika och ofta helt obegripliga
påståenden, följda av en bombmatta av osorterade artiklar vars innehåll och
relevans för vad han vill ha sagt är väldigt diffusa.
Det Mats ägnar sig åt i denna diskussion är alltså på klassiskt
kreationistmanér en typisk Gish gallop: Överös diskussionen med en störtflod av
irrelevanta och missvisande påståenden så att det blir svårt för andra att
hantera. Sådant beteende är döpt efter kreationisten Duane Gish, som brukade
tillämpa den här metoden i live-debatter mot oförberedda motståndare:
https://en.wikipedia.org/wiki/Gish_gallop
Nå nu har i alla fall Mats galopperat färdigt i den här diskussonen.
Det blir inget mer sådant, utan jag kommer endast att släppa igenom sådant som
Mats på uppmaning kan visa är relevant för diskussionen.
Det här är ingen live-debatt där sådana metoder fungerar. Tvärtom: nu kan vi i
lugn och ro gå igenom och plocka isär Mats argumentation (eller snarare brist
på argumentation).
Mattias
Larsson OK; nu ska jag systematiskt plocka sönder diskussionen i
små bitar och förklara varför
Mats Molén har
haft fel i 30+ år. Jag förväntar mig att i nästa upplaga av Mats bok så kommer
han att slänga ut sin tunna och sina påhittade kurvor med sjunkande C14-halt i
det förflutna, och ersätta den kurvan med den vetenskapligt dokumenterade
IntCal13-kurvan.
[EDIT]: Jag byter ut den ursprungliga bilden mot en om-arrangerad och
kommenterad sådan som bättre åskådliggör de olika stegen i de jämförelser jag
kommer att göra.
Mattias
Larsson Fast jag tänkte lägga upp och börja med finalen
egentligen, därför att om
Mats Molén har
någon koll på läget efter vår diskussion så bör han kunna svara rätt nu. Frågan
är: Så här ser Mats Moléns påstådda standard ut för vad han förväntar sig i en
diskussion. Detta är vad Mats SÄGER; frågan är vad Mats GÖR...
Mattias
Larsson Här har vi alltså en representation av några av de dataset
som IntCal13-kurvan baseras på. Massor av konkordanta och helt oberoende
dataserier som visar på överensstämmande C14-halter över tiotusentals år med
samma kronologi.
Då är frågan till
Mats Molén som
följer:
Mats: när du ser dessa dataset framför dig så har du i princip tre möjligheter:
1) Antingen accepterar du den mest parsimoniska förklaringen, nämligen att
detta motsvarar helt vanliga annuella kalenderår, varken mer eller mindre
(vilket skulle förklara detta på ett väldigt okomplicerat vis).
2) Eller så antar du att alla dessa oberoende mätserier av en slump råkade
hamna på samma kurva.
3) Eller så känner du till någon specifik mekanism som kan få alla dessa
trädringar, sedimentvarv, U-Thoriumförhållanden och Argon-Argonförhållanden att
samvariera med C14-halt så att det bara SER UT SOM om detta utgör kalenderår.
Hur ska du ha det,
Mats Molén?
Mattias
Larsson Mats Molén jag
vet inte om du är intresserad av att fortsätta göra inlägg här. Om så är fallet
kommer jag att agera för att hålla diskussionen till så små hanterbara kvanta
som möjligt, med klara hypotesdrivna frågeställningar, och så värderingsfri som
det bara är möjligt. Jag väntar då gärna in tills du har mer tid. Annars har
jag fortfarande mycket att säga.
Magnus
Holmgren Diskvalificerar inte Mats sig själv rent vetenskapligt,
då han avänder källor med ett Statment of Faith (tex CMI)?
Mattias
Larsson Jo naturligtvis, om vi ska vara lite kinkiga. I den här
diskussionen har jag personligen hellre tillåtit att det hänvisas till dem
hellre än att helt enkelt utesluta dem.
Mattias
Larsson För de som inte vet vad vi talar om: Alla eller de flesta
kreationistiska publikationerna härrör från organisationer som har ett
Statement of Faith som grunddokument. Ur Answers in Genesis Statement of Faith:
"Section 4: General
The following are held by members of the Board of Answers in Genesis to be
either consistent with Scripture or implied by Scripture:
Scripture teaches a recent origin for man and the whole creation, spanning
approximately 4,000 years from creation to Christ.
The days in Genesis do not correspond to geologic ages, but are six [6]
consecutive twenty-four [24] hour days of creation.
The Noachian Flood was a significant geological event and much (but not all)
fossiliferous sediment originated at that time.
The gap theory has no basis in Scripture.
The view, commonly used to evade the implications or the authority of biblical
teaching, that knowledge and/or truth may be divided into secular and
religious, is rejected.
By definition, no apparent, perceived or claimed evidence in any field,
including history and chronology, can be valid if it contradicts the scriptural
record. Of primary importance is the fact that evidence is always subject to
interpretation by fallible people who do not possess all information."
https://answersingenesis.org/about/faith/
ANSWERSINGENESIS.ORG
Statement of Faith
Magnus
Holmgren tillägger för tydlighetens skull att alla som jobbar med
och publicerar "vetenskap" på kreationistorganisationerna är under
kontrakt att följa deras Statment of Faith.
Formulärets
nederkant
Mattias
Larsson MATS MOLÉN FÖRSTÅR INTE DEN HIERARKISKA STRUKTUREN HOS DET
MATERIAL VI DISKUTERAR
Från
Mats
Moléns inlägg så är det uppenbart att han inte förstår vissa grundläggande
aspekter som följer av den hierarkiska strukturen hos den typ av
evidensmaterial vi hanterar. Min tidigare bild är gjord just för att
illustrera denna hierarkiska struktur, och här kommer en förklaring till varför
denna är så viktig. När vi utvärderar evidensen i den typ av top-down-struktur
som visas här så är varje nivå i denna hierarkiska struktur överordnad
frågeställningar som uppstår på en lägre nivå i hierarkin. Därför att den övre
nivån innehåller information som gör enskilda frågetecken eller osäkerheter på
den lägre nivån helt redundanta. Se medföljande bild.
Till exempel: I vår diskussion ägnar Mats Molén spaltkilometer åt att försöka
plantera vaga farhågor om att det finns en massa osäkerheter inblandade i de
olika kronometrar som har använts för att generera C14-kurvan IntCal13. Vi kan
gå igenom Mats argumentation i detalj för varje systen, och peka ut alla lösa
spekulationer och missvisande citeringar som Mats kommer med. Och jag planerar
att göra detta också här nedan i mån av tid; det är av intresse för envar som
vill förstå hur metoderna fungerar. Men för den här diskussionen är det
egentligen helt överflödigt, därför att KONKORDANSEN mellan dessa olika
kronometrar gör det tydligt att eventuella osäkerheter är för små för att
väsentligt påverka slutresultatet. Därför att dessa kronometrar alla VISAR
EXAKT SAMMA SAK trots att de bygger på väsentligt olika parametrar. Vi har
alltså redan FACIT i hand rörande deras tillförlitlighet.
Mats Molén bör alltså demonstrera varför alla dessa kronometrar är så
överensstämmande i sina avvikelser från hans kreationistiska modell, innan vi
är skyldiga att ta hans vaga pladder om osäkerhet hos enskilda metoder i
beaktande.
På samma sätt bör man alltså närma sig frågan om bildandet och sönderfall av
C14 i atmosfären. Vi kan visst diskutera huruvida C14 just nu bildas i större
mängd än det sönderfaller. Men denna diskussion är bara av intresse i sin egen
kontext rörande faktorer som påverkar atmosfärisk bildning av C14, och har inte
någon relevans för sakfrågan om C14-halt längre tillbaka i tiden. Eftersom den
hierarkiskt överordnade IntCal13-kurvan redan DEMONSTRERAR att det inte har
rått någon större långtida obalans i C14-halten under de senaste 50 000 åren.
Så glöm aldrig det när ni läser vad Mats Molén skriver i den här diskussionen.
Merparten av det som Mats Molén lägger fram är helt redundant och oväsentligt
för sakfrågorna:
1) Har C14-halten varit väsentligt lägre i det förflutna än idag (vilket skulle
kunna förklara höga C14-åldrar)? Svar: Nej, det finns det absolut ingen
anledning att tro.
2) Finns det anledning att tro att någon grundläggande obalans i C14-halten i
atmosfären över tid utgör ett globalt problem för C14-dateringar? Svar: Nej det
finns det ingen anledning att tro. Inte för 30 år sedan och ännu mindre idag,
allteftersom fler konkordanta kronometrar tas fram.
Mattias
Larsson Jag ska (återigen) gå igenom detaljerna rörande några av
de oberoende och konkordanta evidenslinjerna för IntCal13 innan jag går vidare
med att diskutera hur obefintlig
Mats Moléns
bevisföring är. Känns tråkigt att behöva tjata om detta in i minsta detalj men
det tycks som om budskapet inte har gått hem hos alla.
Mattias
Larsson Först och främst: både den dendrokronologiska kurvan
baserad på överlappande årsringsserier i trädstammar från ca 0-12000 BP och den
sedimentvarvsbaserade Suigetsukurvan från ca 10 000-60 000 BP utgör mycket
solida kronologier baserade på dokumenterat årliga processer (och vi ska
återkomma till hur svaga Mats Moléns klagomål är rörande detta). Den
dendrokronologiska kurvan är absolut fram till nutid, medan Suigetsukurvan är
”flytande” utan en intern förankring (även om sådana kan identifieras från till
exempel daterade vulkanasklager). Dess absoluta placering i kronologin baseras
på den säkrast möjliga förankring man har kunnat hitta, dvs wiggle-matching av
överlappande variationer i de båda kurvorna som gör att de kan passas till
varandra med hög precision. På så sätt kan Suigetsukurvan ges en absolut
datering.
Mattias
Larsson Det första oberoende facit för båda dessa kurvor kan vi få
genom många olika slags kronometrar. Jag har valt en radiometrisk kronologi
baserad på Fairbanks et al.:s korallstudier. Förhållandet mellan olika Uran-
och Thoriumisotoper anger tiden som har förflutit sedan varje korallprov
har avsatts. Simultana prov av C14-halt ger en kurva som anger C14-halten över
tid i denna kronologi, som är baserad på helt andra principer än årsringar och
sedimentvarv, och helt oberoende av dessa.
Korall-kurvan är alltså en absolut kronologi, och de kalenderår som anges är
översatta från uppmätta förhållanden av Uran- och Thoriumisotoper.
Mattias
Larsson En uppenbar och otvetydig demonstration av validiteten hos
alla tre kurvorna får man när man placerar korall-kronologin över de båda andra
och ser att den överlappar mycket exakt med båda två. Detta är vad man kan
förvänta sig om och endast om de underliggande fysikaliska principerna är
uppfyllda, avvikelser minimala och alla processerna beskriver verkliga annuella
förlopp under kurvornas hela sträckning. Och att de uppmätta C14-halterna har
genererats i synkrona processer i en gemensam atmosfär som inte har betydande
globala avvikelser.
Formulärets
nederkant
Mattias
Larsson En ytterligare typ av validering kan man få från de
enskilda händelsemarkörer som förbinder olika daterbara händelser som sker på
olika platser på Jorden. Här har jag valt det tidigare omtalade asklagret från
Ullengdo-vulkanen som exempel. Placeringen av asklagret i i
Suigetsu-varven kan dateras till ca 10 000 år enligt varvkronologin kopplad
till IntCal13-kurvan. Oberoende datering av asklagret vid Ullengdo-vulkanen med
Argon/Argonmetoden visar också på ca 10 000 år; båda dateringarna innanför
varandras statistiska felmarginaler. Detta är en ytterligare demonstration av
validiteten hos de ingående dateringarna. Och ovanpå dessa kan man stapla
många, många fler – alla konkordanta.
Mattias
Larsson Alla dessa konkordanta dataserier och enskilda
tidsmarkörer avviker alltså från
Mats Moléns och
RH Browns konceptuella kurva. Om Mats Molén försöker hävda att hans kurva
representerar något slags verkligt tillstånd bör han alltså kunna ge en mer
parsimonisk förklaring till observerade data än annuella förlopp som förlöper
exakt som dateringskurvorna visar. Det vill säga; inte hänvisa till ospecifika
”osäkerheter” och ”obalanser” utan förklara hur dessa osäkerheter inte bara är
i storleksordningen flera hundra procent, utan hur, trots detta, helt oberoende
fysikaliska och annuella processer lyckas sammanfalla så exakt på ett specifikt
värde som avviker från Mats förmodade kurva. Vilket är som om en massa
slumpmässigt avskjutna pilar råkade hamna i mittpunkten på samma piltavla.
Formulärets överkant
Formulärets
nederkant
Mattias
Larsson KOLLEGIEGRANSKADE TIDSKRIFTERS VÄLSIGNELSE
Mats Molén hänvisar
till RH Browns publikationer om torv- och sedimentprover i bland annat
RADIOCARBON som stöd för att C14-halten har varit lägre i det förflutna. Något
sådant stöd kan man dock inte finna där (vilket jag ska förklara framöver).
https://doi.org/10.1017/S0033822200007451
Mats är här direkt ohederlig såväl som passive aggressive och förolämpande när
han tillskriver mig saker jag inte har sagt och försöker påskina att jag har
läst hans material slarvigt:
” Browns publikationer om skillnader i sediment, jordar samt torv, är faktiskt
först publicerade i Radicarbon, samma tidskrift som Mattias hänvisar till som
“sanningen”. Och, det framgår hur Brown beräknat kompaktionen. Jag vet inte hur
Mattias kan ha missat var det ursprungligen puublicerats. I så fall gäller ju
hans klagomål den tidskriften - Radiocarbon - i första hand. Eller - har
Mattias tagit allt detta från någon annan och vet inte egentligen vad som står?
Eller, vill han inte att andra skall se att det är publicerat i sekulär press?
(Kanske han bara har missat det ...?)”
Jag har aldrig hävdat att det som står i RADIOCARBON, eller någon annan
vetenskaplig tidskrift, automatiskt kan förutsättas vara sant. Det stämmer dock
att tillförlitligheten generellt är ojämförligt mycket högre för material i
sekulära kollegiegranskade tidskrifter än för den ideologiskt styrda och
förljugna smörja som kreationistorganisationerna kränger ut på löpande band.
Men i fallet Browns publicering i RADIOCARBON så utgör detta ett av de fall där
kollegiegranskningen delvis har fallerat (mer om detta i en senare kommentar).
Denna tillförlitlighet hos sekulära vetenskapliga publikationer baserar sig på
flera faktorer, inklusive:
1) En hård granskningsprocess med oberoende kritisk granskning från kollegor
och redaktörer, där originaliteten och kvaliteten bedöms innan en artikel
slutligen accepteras för publikation. Detta är dock inte på något sätt en
garanti för att felaktigheter hålls borta. En del enskilda data som publiceras
beror på rena slumpeffekter, ibland slarvas det med granskningsproessen, ibland
förekommer slutsatser som inte stöds av data, osv.
2) (inte minst!): En kritiskt granskande kontext inom forskarsamhället, där
kollegor använder resultaten som bas för replikering och vidare studier.
Valideringen av forskningsresultaten fortsätter alltså långt efter
publikationen, och artikelns relevans och tillförlitlighet bedöms i relation
till många andra studier inom samma område.
Jag tänkte faktiskt börja med att belysa punkt 2, vars betydelse många kanske
inte uppskattar till fullo. I stort sett varje vetenskaplig tidskrift av
betydelse täcks in av citeringsdatabaser som håller reda på vilka artiklar som
citerar andra. Detta är ovärderligt för vem som helst som vill följa upp en
publikation och bedöma dess värde i en vetenskaplig kontext. Hur omtalas den av
andra inom fältet; har den replikerats och fått mer stöd eller rentav visats
vara felaktig? Även som novis inom ett visst vetenskapligt fält kan man på så sätt
få en uppfattning om värdet av artikelns slutsatser utan att i detalj behöva
förstå dess innehåll. Jag ska visa andra exempel på detta rörande andra
artiklar, men här tar jag upp just publikationen av RH Brown i RADIOCARBON.
Här är citeringsdatabasens presentation av Browns artikel. Man kan se att den
1) har citerats av 3 andra artiklar, att den 2) själv citerar 9 andra artiklar.
Om man klickar på länken vid 3) kan man också få upp andra artiklar som är inom
samma område (vilket betyder: artiklar som också citerar samma artiklar som
Brown citerar) men det tar jag inte upp närmare här.
Det faktum att Browns artikel bara har citerats 3 gånger sedan 1986 visar att
den inte har väckt något större intresse över huvud taget. Om vi följer upp
vilka tre artiklar som citerar den så utgör de två artiklarna av Taylor
översiktsartiklar/bokkapitel om C14-metoden där han dissar Brown som en
ideologiskt anfäktad ungjordskreationist (till exempel Taylor 2009):
”With perhaps a few exceptions, e.g. Lee (1981) and Gladwin (1976), the
continuing source of objection to the general accuracy
of the 14C method since the late 1950s have been based almost entirely on
theological grounds most often expressed
within a Protestant fundamentalist, young earth and/or young life creationist
apologetic framework (e.g. Brown 1983, 1986).”
Den enda återstående artikeln som faktiskt citerar Browns artikel som en
vetenskaplig källa är en norsk nationell geologisk tidskrift – och när jag
läser den förstår jag inte riktigt varför de gör det eftersom Browns artikel
inte tycks behandla det de vill referera till.
Det låga intresse som Browns artikel har genererat är motiverat, dels därför
att den är vetenskapligt tämligen ointressant, med triviala och rätt självklara
iakttagelser. Men kanske är en av huvudorsakerna också att dess
ungjordskreationistiska kopplingar är kända, så forskare drar sig för att ge
den legitimitet genom att citera den (förutom för att påpeka vad den egentligen
handlar om). I deet här inlägget så ville jag alltså framför allt påpeka vilken
stark vetenskaplig kontext den kollegiegranskade forskningen representerar. Jag
ska gå igenom i nästa inlägg varför Browns artikel ska betraktas som ett rent
fail av peer review-processen och varför den inte alls utgör något stöd för
påståendet att C14-halter har varit lägre i det förflutna.
Mattias
Larsson MATS MOLÉNS HÄNVISADE TORV- OCH SEDIMENTPROVER STÖDJER
ABSOLUT INTE LÄGRE C14-HALTER I DET FÖRFLUTNA
Som jag sade tidigare så kan man delvis betrakta Browns publikation i
RADIOCARBON som ett visst misslyckande för peer review-processen. Även om det
är ganska ursäktligt och framför allt inte så uppenbart i den kontext som
gives. Men är rätt typiskt för hur det brukar se ut när ungjordskreationister
försöker smyga in någonting under peer-review-radarn, om vi jämför Browns
publikation med hur det ser ut när samma material senare dyker upp i den
kreationistiska Origins.
https://www.cambridge.org/core/journals/radiocarbon/article/14c-depth-profiles-as-indicators-of-trends-of-climate-and-14c12c-ratio/929661C6B3B3BEDE7277C055B1427D10
Först så presenterar Brown deskriptiva data från torv, jord, sjösediment och
marina sediment, som visar ett ganska allmänt fenomen: ju djupare ned man
borrar, desto tätare tycks tidshorisonterna (ofta) vara i avlagringarna. Det
vill säga 10 cm av en borrkärna högre upp i avlagringen kanske omfattar 10
okalibrerade C14-år (1 cm avlagring/år), medan 10 cm borrkärna längre ned
omfattar 25 okalibrerade C14-år (0,4 cm avlagring/år). Hypotetiska exempel
alltså… I Browns bilder representeras sedimentdjupen ofta av (okalibrerade)
C14-åldrar, men det torde vara uppenbart att äldre lager också är placerade
längre ned. Detta är vad som presenteras som resultat av Browns undersökning
(eller sammanställning av data).
Det Brown sedan gör är att diskutera ett antal tänkbara FÖRKLARINGAR till detta
fenomen. Till exempel: 1) kompaktering av lagren, 2) lägre
depositionshastigheter i det förflutna jämfört med idag, 3) gradvis
kontaminering av lagren med äldre/yngre kol, 4) annorlunda C14-halter i det
förflutna jämfört med idag.
Vad Brown gör här i diskussionen är framför allt att resonera lite om
förklaringsvärdet hos dessa olika mekanismer. Han ger väldigt få konkreta
uppskattningar av den relativa kvantitativa påverkan som förklaringsmekanismerna
skulle kunna ha, så det är ganska vagt.
Här kommer dock problemet som slinker igenom peer review-systemet: Brown tar
sig alldeles för stora friheter att avfärda vissa av dessa tänkbara
förklaringar. Han avvisar kompaktering (som troligen är den rimligaste
förklaringen till de observerade mönstren) som huvudsaklig orsak utan att
egentligen demonstrera detta. Han har dels något slags dåligt underbyggt
resonemang baserat på väldigt svag argumentation om brist på korrelationer
mellan lagrens tjocklek och kompaktionsgrad. Sedan hävdar han också att
kompaktering inte kan vara hela förklaringen, därför att det skulle innebära
att densiteten hos lagren skulle bli orimligt hög (högre än typ sten):
” While compaction is a likely contributor in many situations, a fully adequate
explanation of the 14C yr/cm ordinates in Figures 2 to 4 would require the
ratio of average density at profile depths associated with 15,000 and 250014C
yr to be 3.2, 4.2 and 4.8 for deep ocean sediment, continental sediment, and
soil, respectively (ratio of 14C yr/cm ordinates, extrapolating to 250014C yr
in Fig 2). Such ratios are not supported by observation and are unreasonable
since they are greater than the density of either granite or basalt. The
adequacy of an explanation based on compaction alone is brought into further
question by the lack of correlation between change in 14C yr/cm and associated
profile thickness, as shown by the last two columns of Table 1.”
Här uttalar sig Brown på ett sätt som inte borde ha släppts igenom. Han
presenterar en analys av densitetseffekter av kompaktering som utgör ett
självständigt resultat som borde ha placerats i resultatdelen med tillhörande
metodbeskrivning. Men det görs inte, utan påståendet om densiteten presenteras
bara som ett fastslaget faktum. Den enda rimliga tolkningen man kan göra är att
Brown använder förhållandet mellan olika ålderstätheter i olika delar av lagren
och antar att lagren har kompakterats i motsvarande grad i djupled *utan att ha
förlorat massa*. Detta är ett ALLDELES för lättvindigt antagande, och borde ha
nagelfarits betydligt mer i peer review-processen. I själva verket består både
torv och jord till större delen av organiskt material, vilket kan brytas ned
och försvinna vid kompakteringen. Likaså består sjö- och havssediment till
stora delar av både organiskt material och vatten, vilka kan försvinna
respektive pressas ut vid kompakteringen och bidra till stora massförluster.
Notera också att i sin RADIOCARBON-artikel så AVVISAR Brown uttryckligen
ändrade C14-halter som förklaring, baserat på de dendrokronologiska och andra
data som man har funnit i andra undersökningar:
“Therefore, within the scope of this investigation increasing 14C/12C ratio
and/or increasing accumulation rate appear to be the dominant and only potentially
adequate causes. Considerations outside this investigation, particularly
dendrochronologic correlations with 14C age (eg, Kromer et al, 1986), appear to
limit changes in 14C/12C ratio to only a minor, rather than a dominant role.
Med andra ord kan
Mats Molén ABSOLUT
INTE stödja sig på Browns artikel när det gäller att argumentera för ändrade
C14-halter i det förflutna. Mats säger att Brown har uteslutit kompaktering som
orsak, vilket denne ju inte alls har gjort, och inte lämnat relevanta evidens
för. Och Brown utesluter själv ändrade C14-halter eftersom det var allmänt känt
redan 1986 att några sådana antaganden inte var rimliga.
Mattias
Larsson I efterhand så är det självklart att Browns egentliga
avsikt med RADIOCARBON-artikeln är just att försöka göra det troligt att
C14-halter kan ha varit lägre i det förflutna, även om han inte vågar skriva
detta i en peer-reviewad artikel. Han gör detta genom att försöka
underminera några av de alternativa förklaringarna, som till exempel
kompaktering.
I en uppföljande kommentar här så tittar vi å andra sidan på hur det ser ut när
Brown omtalar sina studier i den ungjordskreationistiska Origins:
https://www.grisda.org/origins-15019
Där säger Brown återigen att antingen ändrade C14-halter eller ökad deponering
över tid måste vara de rimligaste förklaringarna (efter att återigen ha
uteslutit kompaktering på felaktiga grunder). Han nämner här återigen
dendrokronologi-data som visar att ändrade C14-halter inte kan ha varit fallet,
men avfärdar dem EFTERSOM DE INTE STÄMMER ÖVERENS MED BIBLISKA KÄLLOR:
Nedan följer Abstract respektive delar av diskussionen i artikeln. PDF-erna är
skyddade så jag kan inte klippa texten rakt av.
Mattias
Larsson På förekommen anledning så öppnar jag återigen den här
diskussionen för
Mats Molén att
kommentera i om han vill. Jag har för avsikt att kommentera mer saker rörande
det Mats skriver om, men det kanske aldrig blir av och jag tycker det jag har
skrivit hittills räcker bra för att refutera det som Mats har tagit upp och
visa att några drastiskt annorlunda C14-halter har det aldrig varit tal om i
det förflutna. Och vi kan se att olika samstämmiga kronometrar bekräftar både
C14-halterna och de höga åldrarna i diverse sediment, koraller och annat.
Men: Om Mats Molén ska uttala sig här så rekommenderar jag att Mats stämmer av
med mig i PM först. Så som Mats lägger sina argument ovan så fungerar de inte i
en diskusson.
Jag kommer att radera sådant jag inte tycker passar och ålägga Mats att
omformulera. Så vi får se.
En allmän men inte uttömmande serie föreskrifter är att Mats måste lägga fram
en sak i taget; hålla sig ifrån ad hominem-argumentation (hänvisa till sakargument);
backa upp varje påstående med argument; göra det möjligt för en utomstående att
följa varje led i inläggets argumentation med påstående, belägg och slutsats
utan att behöva läsa länkat material.
Mattias
Larsson Vi kan förresten lika gärna öppna upp för allmänna
kommentarer också. Vore kul att höra om någon annan har frågor på materialet.
Mattias
Larsson Jag vill också bara tillägga att jag just raderade ett par
kommentarer från
Mats Molén som
innehöll just det slags allmänna ospecificerade vaga klagomål och religiösa
predikningar som inte hör hemma i en vetenskaplig diskussion.
Mattias
Larsson Mats Molén uttryckte
farhågor om att han skulle bli avstängd nu, men han är såklart välkommen
tillbaka om han vill diskutera. Ett ämne i taget; lugnt och sansat.